Uppdatering

Blogg är uppenbarligen inte min grej - jag har tusen och en saker på hjärnan och nu är det flera år sedan jag skrev något här sist. Det var en ren slump som gjorde att jag alls kom ihåg att den här existerade...

Har hänt en del sen sist och jag tänker inte ens gå in på allt som har hänt. Bara ett par axplock;

Jag är arbetslös sen ungefär ett år tillbaka efter ett fantastiskt jobb som biblioteksassistent som jag tvingades sluta eftersom de inte hade råd att ha mig kvar. Svårt att hitta något nytt såklart och få jobb som ens är i närheten av så intressanta som mitt förra var.

Efter en 3,5 år lång relation med en underbar man är jag sedan en tid singel igen med allt det innebär (dags att aktivera "hemska dejter"-bloggen igen kanske?). Praktiska saker kom emellan så det är en relation jag kommer titta tillbaka på med glädje och saknad.

Jag har hittat en hög bra träningsmål (nijmegen-marschen 2015 bl.a.) även om det fortfarande är svårt att få in träningen som en rutin i det "varannan vecka"-liv jag lever.

/busdjur

Dag 11 - Dagarna rusar

Dagarna rusar iväg och jag har svårt att greppa hur fort tiden går. Trots det känns det som att jag kommit till rätta med den "nyare" tillvaron. Läsk är ersatt med kolsyrat vatten och de där onyttigheterna jag hade en tendens att tugga på i tid och otid har istället bytts mot frukt och bär utan att jag egentligen saknar de. Men visst känns det besvärligt att behöva säga nej - känner mig nästintill otacksam. Värst är förstås sonen som förstås kramar på mamma och tycker att hon kan ta åtminstone en liten chokladbit... Kan summera träningen till tre gånger förra veckan - en gång gym och två gånger på egen hand. Det tänkta joggingturen i helgen byttes mot en promenad om 2.5h timme istället och jag tror kroppen kände av det mer än den skulle gjort av en kort joggingrunda där jag inte orkat springa många meter. Känns skönt med regelbunden träningsvärk i kroppen - då vet man att man gjort något. Desto svårare att upprätthålla en sådan träning under barnveckorna... Jag var in till Xtravaganzas lokaler och tränade i onsdags iallafall. Egentligen skulle jag förstås också deltagit i gruppträffen då men utan barnvakt skulle det bli ohållbart. Så istället bokade den vänliga tjejen bakom disken in mig på en individuell träff med min coach på måndag för att ta igen det jag missade och checka av läget. Trevligt att de tar sig tiden att uppdatera en när man missar saken. Klart ett plus i kanten! Måndag är det vägning igen. Jag har tjuvkikat lite på vågen hemma fast man egentligen bara ska väga sig varannan vecka och det verkar som jag åtminstone har gått och blivit tvåsiffrig under den här perioden. Vi får väl se hur det gått efter helgen - vägning måndag gör en ju mer motiverad att hålla igen på midsommar-maten. Det ska firas födelsedagar under helgen också så risken finns ju att det skenar iväg... Men det är ju tankemönstren som spökar så jag ser det som en bra invänjning inför kost-omläggningen på måndag när jag startar upp Xtravaganzas halvfartsprogram och minskar på kalori-intaget i den vanliga maten också och inte bara skär bort det värsta. Trevlig midsommar på er!

Dag 4 - Om början och mål

Det var i förra veckan jag, inspirerad av två vänner, beslöt mig för att kontakta Xtravaganza för att få veta mer. De ringde upp mig samma dag och ytterligare en dag senare satt jag på informationsmöte i deras lokaler här i Örebro. Efter en stund av att känna in konceptet, titta lite på planer och mål och diskutera alternativ valde jag att köra.
Dieter har jag gått på förr och visst skulle jag återigen kunna använda den vägen men jag vet att det inte räcker. För att få ett resultat som håller i sig behöver jag ändra på mer än så - jag behöver lägga om min livsstil. Och för att underlätta den förändringen tror jag det är en bra sak med stöd - coachning på vägen så man hittar nya vägar att hantera gamla mönster och lättare kan hitta alternativa lösningar.

Xtravaganzas program bygger på flera delar - mental träning, mental näring, rörelseglädje och bra energi. I mer lättbegripliga termer: tänk rätt, ha kul, rör på dig och ät vettigt. Nu återstår att se om det är rätt väg för mig...

Min invägningsvikt var 101.3 kg

Mitt första delmål är att bli tvåsiffrig

Mitt slutliga mål är att väga 80 kg (eller mindre).


Dag 3 - Dags att planera för sommaren

Sonen fick åka hem från sjukhuset idag och det ligger en sten mindre på mitt bröst, marken gungar inte lika vilt under mina fötter och det är dags att börja planera för hur framtiden ska se ut. Hans astma-diagnos sätter ju upp en del kriterier för hur tillvaron behöver se ut för att minska riskerna för att han ska få problem - bättre städrutiner, andra vädringsrutiner (min lägenhet är överlag bastu en varm sommardag utan korsdrag men pollensäsongen sätter aktivt stopp för det då det finns en risk att hans astma är pollenrelaterad) osv. Inga livsavgörande saker - men vardagsrutiner som behöver ändras. Och det är ju just det som gör det så besvärligt - det är saker som går på rutin...

Vanor och rutiner - saker som är så inrotade att man gör de nästan reflexmässigt. Eftersom man gör de utan att tänka sig för tar det tid att ändra på de ovanor man har och det tar lång tid innan nya sätter sig vilket gör att det blir svårt att träna in och skapa nya eller få bort de ovanor man har. Passande nog handlade dagens coachningspass om hur man jobbar med just det och framför allt - hur man planerar för sin sommar.

Utan att ens reflektera över det tenderar sommar att innebära mer fest, mer glass, mer onyttig mat och/eller alkohol på mysiga uteserveringar och mer fika. Under semestern är det ju klart att man ska unna sig något mysigare men faktum är att det för många påverkar även vardagen under sommaren. Allt är inte dåligt - kanske är man mer benägen att ta fler promenader i sommarvärmen, vara ute och röra på sig och många äter kanske mer frukt och grönt än annars. Men årstidernas växlingar påverkar hur vi väljer och vilka utgångspunkter vi har och det kan vara värt att ta sig en stund och fundera över vad man brukar göra och hur man egentligen vill ha det för att nå dit man vill. Jag tror aldrig förr jag planerat för en sommar så som jag gjorde idag men det kändes bra att sätta ord på vad jag prioriterar, se vilka hinder som ligger i min väg, hur jag kan tänka för att bli flexibel och hitta lösningar och vilka fantastiska möjligheter jag faktiskt har att få en fin sommar.

Utöver ämnet vi diskuterade för dagen ägnade vi även en stunds åt avslappning (Lars-Erik Uneståhl - tema humor och glädje). Eftersom jag haft min gymintroduktion och kört ett konditionspass innan blev det en härlig kombination och jag lämnade lokalen laddad med massor av härlig energi och ny kreativa idéer för en del projekt jag ägnar min tid åt.

Hur har din dag varit?

Dag 2 - Vikten av avslappning

Det blev en jobbig natt - svårt att sova med alldeles för många tankar på sonen i huvudet. Kan inte låta bli att känna mig som världens sämsta mamma när jag ligger hemma i min säng och min son ligger på sjukhuset. Visst - han var mycket piggare när jag åkte och tyckte att jag skulle åka hem så han och pappa fick vara ensamma men ändå. Hela tiden en massa "tänk om det där händer" eller "tänk om det blir sådär" i huvudet.

Har befunnit mig på sjukhuset större delen av dagen idag och nu har läkarna bestämt sig för en diagnos - astma. Givet att detta är andra gången på kort tid sonen är in till sjukhus med samma symptom och behandlingen givit så liten effekt är det inte längre någon tvekan i deras ögon. Nu handlar det bara om att ta reda på vilken sort.... Är det pollen eller pga förkylning eller varför har han reagerat som han gör?

Så nu återstår en lång period av medicinering tills man ser att läget är stabilt. Ett par gånger om dagen ska min lilla ängel på snart 5 år få medicin. Nu har det fungerat väldigt bra, han är ju trots allt sjuk och märker ju att han omedelbart blir bättre. Men hur kommer det bli när det behöver bli rutin i vardagen? Hur motiverar man ett litet troll att andas i en konstig mask ett par gånger om dagen när han känner sig frisk? Vilken skillnad gör det att det är mamma eller pappa som håller i inhalatorn istället för läkaren på sjukhuset?

Jag vet att jag borde vara glad och se positivt på det hela. De vet vad det är och det går att behandla så han kan ha ett nästintill "vanligt" liv men just nu ser jag bara hur tungt det kommer bli. För när läget är stabilt så kommer det avlösas av en ännu längre period av tester för att ta reda på vad som fått honom till det här stadiet. En period då han lika gärna kan trilla dit och bli såhär dålig igen om man inte är vaksam hela tiden. Och jag är på helspänn redan nu. Jag oroar mig för minsta lilla förändring i hans andning. Kan inte låta bli att fundera över framtiden, se motgångarna och det stressar förstås bara upp mig ännu värre.

Sonen sover kvar på sjukhuset i natt också men den här gången känns det bättre att vara hemma. Jag vet att han är piggare, vad det är, att det kommer bli bättre - att det bara är en fråga om tid. Jag misstänker dessutom att jag snarare hade blivit en belastning på sjukhuset med hans far än avlastning som jag mår nu.
Hursom. När jag var på informationsmöte på Xtravaganza fick jag med mig två cd-skivor hem med olika ljudspår jag ska lyssna på ett par gånger i veckan framöver. Det allra första efter introduktionen handlar om muskulär avslappning och ni ska veta att det verkligen var vad jag behövde idag. Känns som att jag kommer lyssna på det där spåret ett par gånger om dagen framöver oavsett om det förväntas av mig eller inte.

Imorgon har jag min första grupp/coach-träff och så blir det ett nytt försök på introduktion till gymmet. Ifall allt går som jag vill då vill säga...

Over and out!


Dag 1 - Hur en bra start istället blev en vistelse på sjukhuset

Jo, jag har bestämt mig - det är dags nu! Jag behöver ta itu med min övervikt. Eller nja - viktigare egentligen - jag behöver ta itu med det som orsakar den, nämligen min livsstil. Jag firar med mat, jag tröstar mig med mat och nästan allt mitt umgänge cirkulerar kring mat - fika, lunch, middag, fest osv.

För att få hjälp i min strävan har jag valt att ta hjälp utan Xtravaganza. Innan jag träffade de var jag lite skeptisk. En massa pengar per månad bara för lite coachning - men efter att ha varit på besök på deras viktcenter i Örebro blev jag övertygad. Det de erbjuder mig verkar vara så mycket mer än vad ett vanligt gymkort skulle ge mig så jag beslöt mig för att ge det ett år.

Om inte annat kommer månadsavgiften bita mig i rumpan och säga "Hörru du! Du förväntas gå och träna..."

Måndag är på något vis alltid en bra dag att börja någonting så vid 15.30 stod det gym-introduktion på mitt schema. En kort genomgång av maskinerna i Xtravaganzas lokaler för att lägga upp ett vettigt träningsschema som passar min nivå.

När jag vaknade kände jag mig dock snörvlig med visst hostande och blodsmak i munnen så jag beslöt att ringa och ställa in träningspasset och ta det lugnt idag instället. Så jag startar dagen med ett glas cola då brödet är slut hemma och tänker att eftersom det är en lugn dag så gör det inget - jag kan ju ta en ordentlig lunch.

Vid 11.22 ringer telefonen - dagis.

- "Din son är lite trött och varm. Han har sovit i princip sen han kom dit och vill inte äta något. Det kanske är bäst att ni kommer och hämtar honom...."
Det är egentligen inte jag som ska hämta då det är hans fars vecka men eftersom jag inte får tag på honom så sätter jag mig på cykeln mot dagis. Lite mer än halvvägs till dagis får jag tag på honom och väljer att ändå åka dit och säga hej till sonen.

"Hans ork är lite nedsatt och han är varm och ligger och vilar" säger fröken till mig.
Det jag möter är en son som knappt går att prata med och som inte ens klarar av att sätta sig upp på eget bevåg. Han är uppenbart febrig och hans andhämtning är ytlig och snabb. En blick på honom så ser man hur bröstkorgen och magen häver och sänker sig i ett tempo som är allt annat än normalt.

Akuten känns ju spontant bra men man ska ju inte besvära de i onödan. Ett samtal till sjukvårdsrådgivningen får avgöra - de rekommenderar hem och vila. När han under samtalets gång dessutom spyr hänvisas vi till vårdcentralen. En titt av läkaren på vårdcentralen och vi skickas till akutmottagningen på sjukhuset. Och när vi kommer dit möts vi av beskedet att de inte har någon barnläkare där dagtid och att vi (efter en kontroll av hans syreupptag) ska till barn och ungdomskliniken ett hus bort.

Vid 17.20 lämnar jag sjukhuset - ensam

Efter ett par timmar av väntan, undersökningar, provtagningar, akut behandling med kortison och luftrörsvidgande mediciner vet jag inte mer än sonen fortfarande inte har ett korrekt syreupptag även om läget är stabilt. Att han haft någon form av astmatiskt anfall och att vi kommer behöva ha inhalator och spray hemma framöver - ifall det händer igen... Det kan vara pollen, det kan vara förkylning, det kan vara lunginflammation - men vi vet inte!

Sonen blir kvar på sjukhuset över natten tillsammans med sin far för att läget ska stabiliseras och för att se om de inte kan åtgärda det där. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. Slits mellan förtvivlan över att inte vara där och ta hand om sonen och få veta hur det går och en lättnad över att få lämna sjukhusets sterila väggar. Att få vara den som åtminstone har en chans att få sova...

Väl hemma inser jag att jag fortfarande inte har något vettigt att äta hemma och att det enda jag fått i mig var det där glaset Coca Cola imorse. Jag behöver nog sitta ner en stund tänker jag och tar ett glas Cola till medan jag väntar på att energin att åka och handla ska infinna sig. Det gör den inte och istället slutar kvällen med att jag sätter i mig 2 förpackningar jordgubbar som en bekant kommit förbi med.


Träning

Min kropp mår inte bra av att sitta still så mycket som jag gör - jag måste komma igång och röra på mig. Yoga på min nya yogamatta framför TV:n räcker inte, cykelturerna till och från affären känns inte heller som om de är nog. Jag längtar efter frisk luft, träningsvärk och känslan av att flyga fram över marken.
Så idag har jag gett mig själv ett nytt mål - om 30 dagar ska jag orka jogga 5 km! Det är inte långt men jag är övertygad om att det går och v. 34 och framåt är det upp till bevis som gäller...


Om att vara sjuk

Jag gillar Sveriges sjukvård.... ibland... Ibland är det verkligen skönt att Sverige har ett system som ska hjälpa oss när vi blir sjuka så att även de som är fattigast ska ha råd att besöka doktorn, man ska kunna utföra förebyggande åtgärder osv. Ibland gillar jag inte Sveriges sjukvård...

T.ex. är tandläkarbesök det värsta jag vet. Framförallt för att det är ett så högt tak på kostnader att man egentligen inte vågar gå dit i preventivt syfte (för att man inte har råd) utan väntar till den dag när ens tand spruckit och det gör så ont att du får äta smärtstillande för att alls ta dig igenom en dag. Har du en fast inkomst och är prickfri kan du förstås lösa tandläkarbesöket på avbetalning - annars är du utlämnad åt att betala kontant och du vet aldrig förrän efteråt just hur mycket ditt besök kommer kosta så du måste ju ha en buffert för säkerhets skull. Som ensamstående mor utan arbete är 1825 kr och två tänder mindre ett högt pris att betala och hade det inte varit för hjälpsamma familjemedlemmar hade besöket troligen blivit både dyrare och mer avancerat eftersom jag tvingats vänta till den 25:e för att alls ha råd...

Men, men - nästa tur blir till apoteket. Apoteket tänker på kunden och har infört ett system som ska hjälpa patienterna att få den billigaste medicinen - därför föreslår deras dator billigare versioner när du kommer dit för att lösa ut dina recept. Tanken är god... så länge den fungerar. För datorn kan lika gärna föreslå mediciner som är 244 kr dyrare per förpackning som "billigare" alternativ. Själv ställde jag mig lite frågande när "märkesmedicinen" påstods vara billigare än den jag ordinerats (som enligt läkaren skulle vara just den billigaste) men apotekspersonalen försäkrade mig efter min fråga om att det underligt nog faktiskt var så. Så jag löste ut mina två askar och åkte hem men kunde inte riktigt släppa tanken på att det blivit så väldigt dyrt... Så jag kom hem, kontrollerade på datorn och insåg att jo - jag hade betalt 488 kr mer än jag skulle behövt betala. Upprörd som jag är ringer jag förstås apoteket som förklarar för mig att man minsann inte återköper receptbelagda mediciner - oavsett om det är apoteket som gjort fel eller inte - för jag har ju fått en medicin som jag ska ha. Så jag får stå mitt kast för den här gången... Nästa gång blir det grundlig undersökning på nätet innan jag besöker ett apotek igen...

Så trots lättnaden över att ha fått dra ut två tänder igår är jag inte glad över att vara en sjuk svensk idag...


Tillgång och efterfrågan

Ibland undrar jag om kultur-industrin inte själva förstått vad som gör att folk är mindre villiga att betala för deras verk. Man slåss med näbbar och klor för rätten att få betalt för sitt arbete men verkar strunta blankt i att jobba med det alla andra industrier tvingas jobba med - nämligen tillgång och efterfrågan. Det är som att de inte insett att för att de ska kunna sälja sina produkter måste de lyssna på och fundera över vad deras konsumenter vill ha.

Om folk efterfrågar bilar med högre säkerhet som är bättre för miljön eller butiker som har öppet kvällstid så vi kan titta på bilar när vi är lediga från jobbet så är det det målet som bilindustrin tvingas jobba med - annars säljer de inga bilar och det finns inga lagar i världen som kan tvinga folk att köpa bilar när de hellre tar cykeln eller tåget. Och när vi som konsumenter föredrar det elektroniska formatet för att det är det som gör att vi kan få tag på den kultur vi vill ha på tider när vi vill ha den så bör ju industrin som jobbar med det lyssna och följa efter...

Därför blev jag idag glad när jag såg följande artikel på nätet:
Svenska Dagbladet: Romanen trycks medan du väntar

För det här visar att det finns de som faktiskt ser och förstår vad det är vi konsumenter är ute efter. Vi vill kunna ha tillgång till ett brett utbud - inte bara det senaste som branschen pushar hårdast för. Vi vill kunna få tag på det enkelt - utan att besöka fem bokhandlar och slutligen konstatera att boken måste beställa på nätet och inte dyker ner i vår brevlåda förrän tre veckor senare. Det här är precis en sådan lösning som kommer göra det enklare att sälja böcker - det kanske inte är en lösning som tilltalar alla - det finns trots allt många som föredrar de som elektroniska dokument - men det är ett steg i rätt riktning. Det är en lösning som verkligen når alla de som faktiskt föredrar att ha en riktig bok men svär över hur svårt det är att få tag i de böcker vi vill ha.

Nu väntar jag bara på att kabeltv-bolagen ska erbjuda de program de sänder när vi vill ha de (pay per view är en fin tanke men skulle verkligen kunna inkludera så mycket mer - alla som följer tv-serier vet t.ex. hur frustrerande det kan bli att missa veckans avsnitt) och att musikindustrin ska ha pizzalösningar för sina skivor (jag bestämmer själv vilka tio-femton låtar jag vill ha på skivan) och att tjänster som Spotify kan erbjuda den musik just jag vill lyssna på...

Upphovsrätt och integritet

Det händer mycket just nu och det är inte alltid lätt att hålla sig ajour men lite kort:

Antipiratbyrån har lämnat en begäran om ip-nr till Solna tingsrätt. Ephone tänker inte samarbeta: http://www.affarsvarlden.se/hem/graddfilen/article561987.ece
Svaromål på Antipiratbyråns begäran om IP-nr till Solna tingsrätt: http://www.ephone.se/pdf/Svaromal_2707-09-
20090422.pdf

Domaren i Pirate Bay-målen kan enligt Europakonventionen klassas som jävig: http://www.selig.se/2009/04/23/pirate-bay-domen-hur-man-forstor-tilltron-till-rattsstaten-en-snabbkurs/
JO kommer inte ta upp fallet eftersom det överklagats och ändå kommer tas upp igen.

Google har blivit anmälda för brott mot upphovsrättslagen: http://allehanda.se/start/1.983338

Samtidigt tas beslut som förlänger upphovsrätten från 50 till 70 år: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/langre-upphovsratt-for-musik-1.850992   (har kanske måste tilläggas att vi måste tacka Christopher Fjellner, för övrigt en gammal gamer, som hjälpt till och korta det till 70 eftersom förslaget från början var 95 år).

Den 12 juni beslutar miniristerrådet om ett annat viktigt förslag - det så kallade Telekompaketet  - ett förslag som i sin värsta form kan innebära att internetleverantörerna kan få rätten att avgöra vilka sidor du får besöka. 29 April är sista dagen för inlämning av ändringsförslag. Du hittar mer info här: http://werebuild.eu/

Det är en skrämmande värld vi lever i...

Antipiratbyrån skickar hot via mail?

Först kom det hotbrev där folk anklagades för att vara medlemmar i fildelningsnätverk och där de uppmanades att kontakta antipiratbyrån på eget bevåg. Man är tämligen säker på att dessa mail var ett elakartat spratt och inte äkta vara. Men nu kommer det nya skickade direkt till de mailadresser som olika torrentsajter registrerats av...

 "Vi skriver till er i egenskap av ombud för ett stort antal svenska rättighetsinnehavare till filmer.

Stockholms tingsrätt dömde den 17 april 2009 personerna bakom fildelningstjänsten The Pirate Bay för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Påföljden bestämdes till ett års fängelse för var och en av de tilltalade, vilka också ska betala över 30 miljoner kronor i skadestånd till rättighetsinnehavare. Den brottsliga gärningen bestod bl.a. i att de tilltalade genom verksamheten med The Pirate Bay främjat att andra personer via överföringar på Internet av filer innehållande vissa upphovsrättsligt skyddade verk gjort dessa tillgängliga för allmänheten samt att dessa främjat att andra framställt exemplar av verken.

Vi har uppmärksammat att ni, genom verksamheten med *censur* , på motsvarande sätt medverkar till intrång i upphovsrätten till ett flertal verk vars rättigheter tillkommer våra huvudmän. Ni anmodas härmed att omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra de pågående intrången. Ni uppmanas därför att: - Radera alla .torrent-filer från *censur* som hänvisar till upphovsrättsskyddade verk, - vidta åtgärder för att förhindra framtida uppladdningar till *censur* av .torrent-filer som hänvisar till verken, samt - vidta åtgärder för att förhindra möjligheten att ladda upp eller ned verken eller delar av dessa genom *censurs* tracker.

Om inte er medverkan till intrången har upphört senast den 29:e April 2009, har vi våra huvudmäns uppdrag att vidta rättsliga åtgärder mot er.

Med vänliga hälsningar

Anders Nilsson"

I mailet finns förstås även information om hur du vänder dig till Antipiratbyrån, korrekt avsändarmail - allt för att du ska bli rädd och skrämmas till rättning i ledet. Om mailen är falska eller inte kan jag bara spekulera i men jag kan ändå inte låta bli att undra om det var såhär man tänkte sig att lagen skulle implementeras. Var tanken att den skulle användas för att folk skulle hotas till tystnad om de gjorde saker man inte fann passande? För hur jag än vrider och vänder på det kan mailet ovan inte läsas som annat än ett hot - "Titta här hur illa det gick för TPB - om du inte gör något åt det vi ogillar innan den 29:e så kommer det gå lika illa för dig".
Och det som är otäckast med det hela är ju att det fungerar - folk är rädda för hur lagen kan tolkas och vilka konsekvenser det kan ge. För just nu känns det som att det svenska lagsystemet faktiskt säger att det är ditt fel att folk gör dumheter bara för att du ger de möjligheter till det. Det börjar kännas mer och mer troligt att det är bibliotekens fel att böcker kopieras om de har en kopiator i byggnaden. Det låter sjukt men det är så det känns...

Och det dröjer väl inte länge innan jag också har de på halsen med hotfulla mail... För att spekulera i saken är väl säkerligen att klassa som förtal?

The Pirate bay-målet

Idag kom de första domarna i Pirate Bay-målet och de var  fällande. De anklagade, Fredrik Neij, Peter Sunde Kolmisoppi, Gottfrid Svartholm Warg och Carl Lundström döms till ett års fängelse av Stockholms tingsrätt. Utöver det ska de också betala skadestånd till de drabbade - totalt över 30 miljoner kronor. Jag hoppas att det överklagas och går vidare till hovrätten för det här känns helt sjukt.

De anses vara skyldiga till medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Jag vill inte veta vad de som anses som skyldiga till ett direkt brott mot upphovsrättslagen kan tänkas dömmas till. Men jag ser fram emot att se de kommande åtalen mot Google och andra sökmotorer så man verkligen kan få en orsak att ifrågasätta vad lagstiftarna tänkt med när de klubbade igenom det här. Vad kommer härnäst - ska biblioteken och bokhandlarna bli dömda för att de tillhandahåller böcker där man kan läsa sig till hur man tillverkar vapen eller gör för att kopiera text?

Helst av allt vill jag bara glömma att det här någonsin har hänt - vakna och inse att det var en mardröm. Tyvärr är det inte så utan jag måste lära mig att acceptera att den värld jag lever i förändras på ett sätt jag inte vill vara med om. Vikten av att stå för sina åsikter och visa vad man tycker blev plötsligt ännu mycket större.

Så - sluta aldrig slåss för det du tror på!

Privatpoliser och Ipred

Imorgon träder den i kraft - den fruktade ipred-lagen... Den som får mig att önska att jag tillhört en polisstat - för då hade det förhoppningsvis varit mer kompetent folk som har kontrollen. Nu kan istället branschorganisationer samla in information om IP-adresser och få fram uppgifter om vilket internetabonnemang som IP-adressen tillhör genom ett domstolsbeslut. Din operatör riskerar då böter om de inte delar ut dina uppgifter... för en misstanke - från en branschorganisation - hej och välkomna till ett land av privatpoliser!
 
Vad händer sen då? Jo - branschorganisationen kan sedan ställa sina krav direkt till den misstänkte, till exempel att aktiviteterna ska upphöra, i form av ett varningsbrev. Jag tänker mig att dessa krav även skulle kunna komma i form av yrkanden på ersättning "för annars känner vi oss tvingade att gå vidare". Hotbrev sanktionerat via staten - hurra! Inte!!!
De har dessutom en hel månad på sig att aktivt samla bevisning mot dig även om de inte upplyst dig om att du är misstänkt.

Om varningsbrevet ignoreras av personen som anklagas för att ha genomfört illegal fildelning kan branschorganisationen ta frågan till en civil domstol där personen i fråga kan komma att bli stämd. Personen kan även bli polisanmäld om brottsligheten är omfattande. Först här blir det aktuellt att poliser får vara med och undersöka saker. Är du skyldig så kommer du få betala skadestånd, ett skadestånd som enligt skrivelserna uppmuntras till att vara större än för skadan i avskräckande syfte. Blir du dömt kommer du få betala för ett offentligt meddelande av domen ex. via en tidningsannons. Det finns dessutom en risk för att de vid vite kan förbjuda dig att fortsätta med åtgärden (hur detta kommer se ut vet man förstås inte än men det enklaste lär väl vara att helt enkelt stänga ner dig från nätet - jag bara spekulerar men det är ingen otrolig tolkning för den är det fler som delar).

Nu tänker ni såhär - det här kommer inte drabba mig - Ipred-lagen ska inte beröra personer som laddar ner enstaka verk, utan ska främst att användas till att döma personer som har laddat upp material eller laddat ner ett flertal filer. Men det hindrar inte branschorganisationen från att begära ditt ip och skicka sitt krav om du delar ut minsta lilla - för det räcker ju för att de ska ha en misstanke...

Läs mer om Ipred-lagen här


Hysterisk bok

Det finns en del böcker som verkar så dåliga att de nog nästan kan vara bra. När jag läste recensionen av den här kunde jag inte annat än skratta hysteriskt och nu måste jag nästan läsa den bara för att...

http://www.smartbitchestrashybooks.com/index.php/weblog/comments/decadent_by_shayla_black/

Militära uniformer

Jag fick en lajvidé presenterad för mig idag och kunde inte låta bli att surfa iväg och undersöka utbudet av kvinnliga militära uniformer... bara för att konstatera att jag borde ha blivit född Man. En viss brist på snygga kvinnliga uniformer råder och i dagsläget är jag inte ens säker på om jag borde skaffa en kvinnlig eller om man borde vara okorrekt och köpa sig en manlig...

Vad tycker du?

Om

Min profilbild

Busdjur

Hon som känner snarare än tänker och som ständigt grubblar på något. Full av galna upptåg och klurigheter

RSS 2.0