...sex med en massa andra...
Vi har pratat lite till och från på communities och msn. Mest sådär bara småsnackat om ingenting för killen har nämligen inga som helst fritidsintressen - han brukar hänga med folk och snacka har han sagt. Jag har frågat om vad de brukar prata men svaret blir detsamma - de bara snackar lite.
Eftersom vi bor på samma ort kom den ofrånkomliga frågan om ifall jag hade lust att ses. Jag är inte helt främmande till att lära känna nya människor så jag tyckte visst - vi kan väl ta en fika nere på stan någon gång. Han är uppenbart inget för mig men eftersom ämnet sex inte ens berörts så känns det rätt ofarligt - vi har ju verkligen bara snackat om ingenting. Jag vill gärna tro att det kan vara just så att han är en ensam krake som letar efter en ny vän även om varningsklockorna ringer i bakhuvudet.
Han vill förstås ha fikat bums. Jag talar om för honom att jag är en rätt upptagen kvinna och inte riktigt kan släppa allt jag har i kalendern för en fika med en främling. Han verkar inte förstå och tjatandet börjar.
Jag förklarar för honom att jag ska åka bort en vecka och inte har någon möjlighet eftersom jag har min son hos mig just nu.
- Vart ska du åka då? Vilka ska du träffa? Vad ska du göra?
- Till Göteborg, sitte i lite möten, träffa lite folk.
- Vaddå för folk?
- Ja kompisar - sådana där man lär känna via forum och communities du vet.*
- Men det kommer inte bli lika intressant som att träffa mig!
Killen börjar gå mig ordentligt på nerverna så jag kan inte låta bli att fråga:
- Hur tusan vet du det?
- Ska du ha sex med en massa andra är jag inte intresserad!
Jag kan inte låta bli att börja skratta framför datorn. Trots att vi inte ens berört ämnet sex ser han mig alltså som en nymfoman. Helt uppenbart en som har sex med sina kompisar iaf...
- Och vem har sagt att vi någonsin skulle ha sex med varandra? Du har sagt att du vill träffa mig för att lära känna mig bättre - jag har sagt att vi kan ta en fika för att se om vi överhuvudtaget kan stå ut i varandras sällskap....
* som en liten parantes kan tilläggas att jag lärde känna killen via helgon.net
Horned car
Eftersom Coop, som jag nyss besökt, är enda öppna stället såhär dags är trafiken förstås så gott som obefintlig så när jag hör ljudet av en bil vrider jag på huvudet och tittar efter vad det är för något (så man inte går ivägen för något byggfordon eller så) - en svart van med tonade rutor och horn frampå. Inget konstigt, vänta ett tag, hade den verkligen horn? Jag vrider återigen på huvudet och konstaterar att jo, den har horn. Fyra spetsiga saker sticker upp i fronten på den som om den var en muterad enhörning. Jag kan inte låta bli att le litegrann och kikar mot förarplatsen och där sitter en man som stirrar obehagligt på mig och slickar sig runt munnen. Min blick går genast till byggarbetarna på min andra sida och jag kan inte låta bli att vara lite tacksam över att de jobbar flitigt i närheten.
Den svarta bilen gasar på och jag glädjer mig åt att han verkar vara på väg bort - men icke. Istället gör han en U-sväng och parkerar bilen en liten bit bort på parkeringen. Jag har gott om utrymme och kan gå förbi den på avstånd och kikar aktivt på byggjobbarna och byggarbetsplatsen medan jag passerar. Jag skyndar på stegen och försöker aktivt låtsas om att bilen inte finns trots att den tutar och det är uppenbart att det inte kan vara av något annat skäl än för att försöka få min uppmärksamhet för det finns inga andra människor här som är ens i närheten.
Jag fortsätter bortåt på parkeringen och upptäcker att bygget skärmar av delar av parkeringen så jag tvingas igenom en trång passage och där kommer han förstås ikapp mig. Han kör upp bilen framför mig så att jag inte kan passera. Han vevar ner rutan och tittar på mig och slickar sig runt munnen.
- Hej!
- Hej!
En lång tyst stund och ett par tankar som inkluderar att jag aldrig kommer få se dagens ljus igen passerar och jag väntar på besked innan jag känner att jag måste fråga:
- Vad vill du? Kan jag få passera?
- Jag tänkte att vi kanske kunde ta en kopp kaffe?
- Jag har inte tid, jag måste hämta sonen på dagis, det är bråttom, hasplar jag ur mig.
- Om du hade haft tid då?
Jag tycker på axlarna, går runt bilen och hastar iväg bort mot busshållplatsen.
Han steppar på gasen och kör iväg och jag är tacksam över att jag har sällskap borta i busskuren - utifall att han skulle komma tillbaka och få för sig att erbjuda mig skjuts för han var bara creepy...
