Info om denna blogg
Efter X antal knepiga, udda, fruktansvärda, jobbiga och allmänt katastrofala dejter och minst lika många underliga raggningsförsök riktade åt mitt håll så lovade jag mina vänner att nästa gång jag hamnar på en galen dejt eller utsätts för ett skumt raggningsförsök så skulle jag starta en ny blogg dedikerad bara åt dessa katastrofer.
Och nu så... Knappt en månad senare sitter jag här och skriver inlägg min nya blogg. Detta trots att jag bestämt att jag aktivt ska undvika dejter med främlingar eller nätbekanta framöver just för att det fallit så fruktansvärt illa ut. Vi får väl se när det blir dags för nästa inlägg eller om det blir till att skriva av sig lite om gamla katastrofer.
J
Och nu så... Knappt en månad senare sitter jag här och skriver inlägg min nya blogg. Detta trots att jag bestämt att jag aktivt ska undvika dejter med främlingar eller nätbekanta framöver just för att det fallit så fruktansvärt illa ut. Vi får väl se när det blir dags för nästa inlägg eller om det blir till att skriva av sig lite om gamla katastrofer.
J
Horned car
Klockan är straxt före nio en tisdag morgon och jag befinner mig på parkeringen utanför Mariebergs köpcentrum. Stället är en enda stor byggarbetsplats och jag behöver förstås passera förbi alltihop för att ta mig runt till andra sidan byggnaden där busshållplatsen ligger.
Eftersom Coop, som jag nyss besökt, är enda öppna stället såhär dags är trafiken förstås så gott som obefintlig så när jag hör ljudet av en bil vrider jag på huvudet och tittar efter vad det är för något (så man inte går ivägen för något byggfordon eller så) - en svart van med tonade rutor och horn frampå. Inget konstigt, vänta ett tag, hade den verkligen horn? Jag vrider återigen på huvudet och konstaterar att jo, den har horn. Fyra spetsiga saker sticker upp i fronten på den som om den var en muterad enhörning. Jag kan inte låta bli att le litegrann och kikar mot förarplatsen och där sitter en man som stirrar obehagligt på mig och slickar sig runt munnen. Min blick går genast till byggarbetarna på min andra sida och jag kan inte låta bli att vara lite tacksam över att de jobbar flitigt i närheten.
Den svarta bilen gasar på och jag glädjer mig åt att han verkar vara på väg bort - men icke. Istället gör han en U-sväng och parkerar bilen en liten bit bort på parkeringen. Jag har gott om utrymme och kan gå förbi den på avstånd och kikar aktivt på byggjobbarna och byggarbetsplatsen medan jag passerar. Jag skyndar på stegen och försöker aktivt låtsas om att bilen inte finns trots att den tutar och det är uppenbart att det inte kan vara av något annat skäl än för att försöka få min uppmärksamhet för det finns inga andra människor här som är ens i närheten.
Jag fortsätter bortåt på parkeringen och upptäcker att bygget skärmar av delar av parkeringen så jag tvingas igenom en trång passage och där kommer han förstås ikapp mig. Han kör upp bilen framför mig så att jag inte kan passera. Han vevar ner rutan och tittar på mig och slickar sig runt munnen.
- Hej!
- Hej!
En lång tyst stund och ett par tankar som inkluderar att jag aldrig kommer få se dagens ljus igen passerar och jag väntar på besked innan jag känner att jag måste fråga:
- Vad vill du? Kan jag få passera?
- Jag tänkte att vi kanske kunde ta en kopp kaffe?
- Jag har inte tid, jag måste hämta sonen på dagis, det är bråttom, hasplar jag ur mig.
- Om du hade haft tid då?
Jag tycker på axlarna, går runt bilen och hastar iväg bort mot busshållplatsen.
Han steppar på gasen och kör iväg och jag är tacksam över att jag har sällskap borta i busskuren - utifall att han skulle komma tillbaka och få för sig att erbjuda mig skjuts för han var bara creepy...
Eftersom Coop, som jag nyss besökt, är enda öppna stället såhär dags är trafiken förstås så gott som obefintlig så när jag hör ljudet av en bil vrider jag på huvudet och tittar efter vad det är för något (så man inte går ivägen för något byggfordon eller så) - en svart van med tonade rutor och horn frampå. Inget konstigt, vänta ett tag, hade den verkligen horn? Jag vrider återigen på huvudet och konstaterar att jo, den har horn. Fyra spetsiga saker sticker upp i fronten på den som om den var en muterad enhörning. Jag kan inte låta bli att le litegrann och kikar mot förarplatsen och där sitter en man som stirrar obehagligt på mig och slickar sig runt munnen. Min blick går genast till byggarbetarna på min andra sida och jag kan inte låta bli att vara lite tacksam över att de jobbar flitigt i närheten.
Den svarta bilen gasar på och jag glädjer mig åt att han verkar vara på väg bort - men icke. Istället gör han en U-sväng och parkerar bilen en liten bit bort på parkeringen. Jag har gott om utrymme och kan gå förbi den på avstånd och kikar aktivt på byggjobbarna och byggarbetsplatsen medan jag passerar. Jag skyndar på stegen och försöker aktivt låtsas om att bilen inte finns trots att den tutar och det är uppenbart att det inte kan vara av något annat skäl än för att försöka få min uppmärksamhet för det finns inga andra människor här som är ens i närheten.
Jag fortsätter bortåt på parkeringen och upptäcker att bygget skärmar av delar av parkeringen så jag tvingas igenom en trång passage och där kommer han förstås ikapp mig. Han kör upp bilen framför mig så att jag inte kan passera. Han vevar ner rutan och tittar på mig och slickar sig runt munnen.
- Hej!
- Hej!
En lång tyst stund och ett par tankar som inkluderar att jag aldrig kommer få se dagens ljus igen passerar och jag väntar på besked innan jag känner att jag måste fråga:
- Vad vill du? Kan jag få passera?
- Jag tänkte att vi kanske kunde ta en kopp kaffe?
- Jag har inte tid, jag måste hämta sonen på dagis, det är bråttom, hasplar jag ur mig.
- Om du hade haft tid då?
Jag tycker på axlarna, går runt bilen och hastar iväg bort mot busshållplatsen.
Han steppar på gasen och kör iväg och jag är tacksam över att jag har sällskap borta i busskuren - utifall att han skulle komma tillbaka och få för sig att erbjuda mig skjuts för han var bara creepy...
