Dejtingobjekt 1
En bekant till en vän - det borde gå bra. Hon kan vittna om att han är snäll och säkert kan fungera - det var förvisso ett par år sedan hon träffade honom sist men iaf.
Vi har pratat en hel del över nätet - han verkar vettig - kanske lite väl många snuttegulliga figurer på msn men jag ska inte säga något - jag har på tok för många för egen räkning så man ska inte haka upp sig på sånt. Han kommer hit en fredagkväll och beräknar att stanna över helgen - det går nog bra - är han otrevlig så får han väl boka om biljetten och så får han ta ett tidigare tåg hem...
Ungefär en kvart efter han kommit innanför min dörr tror jag att jag ska få tokspel på honom - man får praktiskt taget dra svaren ur honom. Det kunde låta ungefär såhär:
- Har du några syskon?
- Ja.
En bra stund senare:
- En syster?
- Ja.
Ytterligare en stund senare:
- Är hon äldre än dig?
- Ja.
Förstås är tågbiljetten inte ombokningsbar (vad tänkte han med - han skulle träffa en främling på annan ort och har inte ens tagit med i beräkningarna att han kanske inte skulle vilja stanna till sista möjliga tåg hem under söndagen?) och jag är så äckligt snäll att jag inte har mage att kasta ut honom - trots allt är han ju en snäll och reko kille. Han kan bara inte konversera och är så snäll att jag tycker det blir jobbigt.
Istället tillbringas tiden med onödigt långa promenader till affären, matlagning som tar så lång tid som möjligt samt ändlösa timmar av film och youtube-avsnitt. Jag försöker att inte bli otrevlig men kan ändå inte komma ifrån att jag ger honom en och annan spydig kommentar som han förstås inte verkar fatta. När han ska åka hem tackar han för att han fick komma på besök för han har haft så otroligt trevligt och ser verkligen fram emot att få komma tillbaka....
Trots oräkneliga försök att förklara hur jag upplevde det hela och att det inte skulle fungera verkar han fortfarande inte ha greppat det. Jag får fortfarande förfrågningar om när jag ska komma och hälsa på, snuttegulliga mail och meddelanden. *suck*
Vi har pratat en hel del över nätet - han verkar vettig - kanske lite väl många snuttegulliga figurer på msn men jag ska inte säga något - jag har på tok för många för egen räkning så man ska inte haka upp sig på sånt. Han kommer hit en fredagkväll och beräknar att stanna över helgen - det går nog bra - är han otrevlig så får han väl boka om biljetten och så får han ta ett tidigare tåg hem...
Ungefär en kvart efter han kommit innanför min dörr tror jag att jag ska få tokspel på honom - man får praktiskt taget dra svaren ur honom. Det kunde låta ungefär såhär:
- Har du några syskon?
- Ja.
En bra stund senare:
- En syster?
- Ja.
Ytterligare en stund senare:
- Är hon äldre än dig?
- Ja.
Förstås är tågbiljetten inte ombokningsbar (vad tänkte han med - han skulle träffa en främling på annan ort och har inte ens tagit med i beräkningarna att han kanske inte skulle vilja stanna till sista möjliga tåg hem under söndagen?) och jag är så äckligt snäll att jag inte har mage att kasta ut honom - trots allt är han ju en snäll och reko kille. Han kan bara inte konversera och är så snäll att jag tycker det blir jobbigt.
Istället tillbringas tiden med onödigt långa promenader till affären, matlagning som tar så lång tid som möjligt samt ändlösa timmar av film och youtube-avsnitt. Jag försöker att inte bli otrevlig men kan ändå inte komma ifrån att jag ger honom en och annan spydig kommentar som han förstås inte verkar fatta. När han ska åka hem tackar han för att han fick komma på besök för han har haft så otroligt trevligt och ser verkligen fram emot att få komma tillbaka....
Trots oräkneliga försök att förklara hur jag upplevde det hela och att det inte skulle fungera verkar han fortfarande inte ha greppat det. Jag får fortfarande förfrågningar om när jag ska komma och hälsa på, snuttegulliga mail och meddelanden. *suck*
Kommentarer
Trackback
