Dejtingobjekt 2
- Jag tänker inte ge dig några löften, säger han. Jag hatar att planera - jag vill ta det som det kommer. Blir det så blir det.
En riktig gentleman - hjälpsam, har alltid ett öra över att lyssna med, hör regelbundet av sig för att prata och kolla läget. Dejta lite långsamt för att se om det utvecklas några känslor. Något fixerad vid sin stora hobby men jag känner inte att jag kan säga - jag har engagemang också och det är ju bra att han en partner som förstår saker man brinner för.
Han låter mig åka för det mesta men gör sig besväret att komma till mig för att hälsa på en helg. Det går väl men det känns som att jag fått hem ett förvuxet barn som verkligen inte har någon som helst förståelse för att saker tar tid och att jag inte kan finnas bredvid och passa upp hela tiden.
Han vill ha min fulla uppmärksamhet hela tiden men efter flera veckors tid kan han fortfarande inte komma till ett stadie där han kan säga något om hur han känner. Det klickar liksom inte - det bara finns inte där - varken från hans håll eller mitt. Det är bekvämt att ha någon att träffa och kramas med men jag känner att jag har inte tålamod att stoppa allting annat åt sidan för att träffa honom och vänta hur många veckor som helst på att det kanske ska utvecklas till något. Han är jättetrevlig och jag har honom gärna som vän - men det var uppenbart inte menat som något annat.
En riktig gentleman - hjälpsam, har alltid ett öra över att lyssna med, hör regelbundet av sig för att prata och kolla läget. Dejta lite långsamt för att se om det utvecklas några känslor. Något fixerad vid sin stora hobby men jag känner inte att jag kan säga - jag har engagemang också och det är ju bra att han en partner som förstår saker man brinner för.
Han låter mig åka för det mesta men gör sig besväret att komma till mig för att hälsa på en helg. Det går väl men det känns som att jag fått hem ett förvuxet barn som verkligen inte har någon som helst förståelse för att saker tar tid och att jag inte kan finnas bredvid och passa upp hela tiden.
Han vill ha min fulla uppmärksamhet hela tiden men efter flera veckors tid kan han fortfarande inte komma till ett stadie där han kan säga något om hur han känner. Det klickar liksom inte - det bara finns inte där - varken från hans håll eller mitt. Det är bekvämt att ha någon att träffa och kramas med men jag känner att jag har inte tålamod att stoppa allting annat åt sidan för att träffa honom och vänta hur många veckor som helst på att det kanske ska utvecklas till något. Han är jättetrevlig och jag har honom gärna som vän - men det var uppenbart inte menat som något annat.
Kommentarer
Trackback
