Reflektioner ifrån busdjuret

Jag är så fruktansvärt trött. Ja, inte bara trött som i fysiskt trött utan fullständigt urtrött på att gå runt och känna mig så fullständigt felorienterad. Jag tappar grepp om tid och rum, minns inte vilken dag det är, om det är på morgonen eller kvällen när det är mörkt ute, när jag lämnade stolen för att lägga mig i soffan eller ens varför. Jag ger upp efter att ha sett den första kvarten av en film tre gånger för att jag fortfarande inte greppat vad tusan det handlar om. Jag sitter och klickar upprepade gånger på en knapp i någon fånig facebook-applikation för att alls få tiden att passera.

Det började som en harmlös förkylning med feber - det går över tänkte jag. I måndags så däckade jag vid sju på kvällen och sov 14 i ett sträck, vaknade och var uppe ett par timmar innan jag la mig och sov tre timmar till under dagen. Skumt tänkte jag men det var säkert för att jag behövde det efter att ha spenderat en vecka förkyld med sonen hos mig. Under tisdagen blev det gradvis bättre och på onsdagsmorgonen när jag vaknade kände jag mig nästan tillbaka till något slags normaltillstånd. Toppen tänkte jag och började glatt plocka fram alla mina grejer inför helgens lajv och det planerade kompisbesöket i Gävle. Men tji fick jag för det...

Det är eftermiddag och jag sitter på golvet i hallen - var ut med soporna - två trappor ner - 20 m till soptunnan och så upp igen. Det smakar blod i munnen och efter närmare tio minuter sittandes på golvet har jag fått av mig skorna och kryper bort till soffan. Lägger mig en stund - när jag vaknar har det börjat bli ljust ute igen.

Nu är sonen här - ska bli intressant att se hur det kommer gå med studier, hämta och lämna på dagis osv under den kommande veckan. Imorgon måste jag gå - kurs-start på nya delkursen och så får vi schema för de kommande veckorna. Man får hålla tummarna för att det är lugnt med föreläsningari af första veckan....

Sov gott!