Militära uniformer
Vad tycker du?
Lajvfilmer på G
Sent om kvällarna när Emma och jag ses har vi en tendens att hamna i intressanta diskussioner - det kan t.ex. börja med brister i min allmänbildning vidare till finanskrisen och sen gå via kostymfilmer till alla de galna projektidéer som vi har. En av de saker vi diskuterat har varit hur coolt det vore med kortfilmer som illustrerar saker som rör lajvprojektet Efterskalv. Jag har sett det lite som ett projekt som kanske aldrig skulle bli av men när man diskuterar med Emma så fungerar verkligheten inte så... Emma ser nämligen till att saker händer och det bums!
Så för en dryg vecka sedan när jag satt hemma hos Emma började vi kissa på story för det hela. Idag och igår har jag i min feberyra diskuterat manus för om en vecka spelar vi in den första av de filmer vi planerar för. Så det kommer bli en actionspäckad helg - fredag kommer en hög glada människor (i princip bara lajvare), lördag dag är det filminspelning och framåt kvällen min årliga fest med temat Mörk Jul. Så nu ska det jagas folk, rekvisita, smink m.m. Tillhör du de som känner för att hjälpa till?
Spikade datum
Mina lajvböner är besvarade. Snälla inkvisitionen - rena mig från mina synder och ge mig välsignelsens örfil! ;-)
J
Efterskalv
Jag bestämde mig för namnet Efterskalv till mitt lajvprojekt för ett tag sedan och sen dess har det mestadels varit saker kring lajvet som upptagit min förr lediga tid. Sen lajvidéen presenterades för ungefär en månad sedan har jag hunnit med sju möten med intresserade deltagare, har 93 namn på listan över intresseanmälda (ska jag räkna på intresserade gruppers planerade storlek så är vi uppe i runt 130 personer), har fått in 4 gruppbeskrivningar och 2 nästan kompletta roller.
Inget av mina projekt har någonsin fått sån respons så fort och särskilt inte när det fortfarande är 10 månader kvar till lajvet. Och även om jag vet att man kan stryka ungefär hälften för att de faller bort på vägen av olika skäl så är det ändå en respons över all förväntan. Och det är inte oengagerat folk heller - jag får dagligen påtryckningar om material som efterfrågas, frågor kring den setting som gäller och tankar kring lajvvärlden, hur man skapar vissa effekter osv. Jag har mängder med möten inbokade i kalendern och det är runt 30 personer jag ska hinna träffa angående Efterskalv innan månaden är slut...
Områdesgruppen har möte någon gång under helgen och jag sitter här med viss nervositet inför det. Det finns få andra områden i närheten som jag skulle överväga för det här projektet och det datum jag har lämnat önskemål om är optimalt för det jag eftersträvar. Det har låtit väldigt positivt i den kontakt jag haft med de hittills men man får väl se vad deras möte och djupdykning i hemsidan får för resultat.
J
Vilket namn gillar du bäst?
Brustna vingar
Efterskalv
Laglöst land
Saltus (hopp)
Sönderfall
Tysta Skrik
Vindens klagan
vita aeterna (livet efter detta)
Blåslagen och öm
Igårkväll hade man möjlighet att se mig i gambeson, hjälm och med antingen sköld och svärd eller med ett spjut i handen. För lajvare är det överlag inget konstigt egentligen - men när det gäller mig är det en ovanlig syn. Jag brukar inte spela väpnade roller alls och under mina 16 år inom hobbyn har jag aldrig ägnat mig åt någon form av vettig träning i hantering av vapen. Istället har de vapenbärande roller jag haft fått bära de som avskräckande rekvisita och ha attityd nog att pusha folk att inte testa huruvida de kan användas bra eller inte. Och de gånger jag tvingats göra det har jag mer eller mindre gjort bort mig med avsikt och lagt mig omedelbart.
Idag sitter jag här med en rejäl träningsvärk, ett blått knä och en ömmande handrygg och känner mig rätt nöjd med livet. För träningen med järnsparvarna igår var mycket lärorik och jag kom därifrån med en känsla av att jag även om jag ligger efter resten av gruppen faktiskt kommer kunna lära mig att slåss säkert med ett iaf. Jag tränade en del kampsport när jag var yngre och har slagits en del under perioder så fysisk strid och brottning har jag aldrig upplevt som omöjligt men just strid med vapen har aldrig känts som min grej. Jag har närt tanken om att jag aldrig skulle kunna lära mig men efter gårdagen så känns det som att jag tänkt om. För det var ju roligt...
Tankar, funderingar och idéer kring lajvet, upplägg, plottidéer, story och namn flödar också. Dels från folk jag möter, folk som läser om det och så i mitt eget huvud. Det är verkligen jättekul att se hur engagerade folk blivit och jag är tacksam över den värdefulla feedback som det innebär. Det kommer bli en lång tacklista...
J
Om konsten att hinna med...
Så jag började fundera lite till - försöka sätta ord på mina tankar och idéer - se mönster, intrigmöjligheter, passande roller, spåna på namn, undersöka lite mer om datum och områden, undersöka mer om vilket kringmaterial jag kommer behöva osv. I fredags presenterade jag idéen lite löst, i lördags skrev jag ner lite mer, igår släppte jag en temporär hemsida med ett forum kopplat till (http://www.busdjur.se/lajvprojekt ) - mest för folk jag känner tänkte jag - det är för tidigt att gå ut till andra när det är så löst skrivet.
- Hej, jag hörde att du håller på och arrangerar lajv?
- Jaaaaa...
- Jag tänkte prata rollförslag med dig om det går bra?
Det känns helst otroligt att få en så snabb och positiv respons som den jag fått. Lajvet har varken datum eller namn spikat än men det finns redan folk på lajvets forum som tycker och tänker saker, jag har fått massor av konstruktiv, bra och trevlig respons här i min blogg, via mail och på andra ställen. På onsdag ska jag prata idéer med en grupp i stockholm, i november verkar det som att jag kommer träffa folk ur minst två olika grupper nere i göteborg. Jag har redan ett par intresseanmälningar ifrån folk jag känner (och intressantast - ett par från folk jag inte känner). Namnförslagen minskar dessutom raskt så nu är vi nere i 12 st.
Det verkar som att tåget är i rullning... *glad*
Lajvprojekt och intrignät
Så fort man drar igång ett nytt projekt måste man noga överväga vilka intrigmöjligheter man lägger upp i den grundstomme man gör. Jag har redan fått en del frågor kring varför jag valt att skapa den setting jag har och folk som bett om exempel på lämpliga plottmöjligheter sådär bara rakt av utifrån den grundidé jag har. Så en liten fördjupning i min idé känns som om det vore på sin plats
Medeltida - Kommer inte köra historiskt korrekt (det hämmar kreativiteten) - men det är teknologiskt runt den tidsåldern som jag strävar efter. Jag har fortfarande inte bestämt mig angående krutvapen men för gärna en diskussion med folk som har erfarenheter av och åsikter om de.
Fantasy - tråkigt med bara människor - man kan göra så mycket mer när det finns ickemänskliga inslag och övernaturligheter. För att inte tala om just det där med kreativitet när saker inte är lika låsta vid en historisk tidpunkt. Dessutom gillar jag tanken på att utöka klyftorna med ytterligare några aspekter av "vi och de" - för efter att en gång ha släppt in "de andra" så kommer det alltid finnas en plats för sådana på mina arrangemang.
Åldersgräns - arrangemanget kommer bjuda på en hel del obehagliga arrangerade scener, det kommer att kunna vara ett tufft spel både verbalt och i en del fall fysiskt så diskussion om åldersgräns på 18 år förs av det fallet men det är ännu inte spikat - det kommer åtminstone vara 15 år som gäller.
Pesten - Jag kommer inte att låsa sjukdommen till att vara digerdöden utan det kommer bli någon annan form som fått pesten som arbetsnamn tills vidare. En längre tid av sjukdom förklarar varför befolkningen har en udda medelålder och att vissa åldrar helt saknas (de har helt enkelt fallit offer för pesten). Det gör att maskerat folk möts med större misstro (och det är väl ändå ett av skälen till att man väljer att spela maskerad... ;-) och kan ge en hel del andra intressanta spelöppningar beroende på deltagarna. Pesten kanske förekommer fortfarande på vissa ställen, sprids på andra sätt än dagens sjukdommar gör (underskatta aldrig magiska krafter), botemedel kanske finns i olika former med allt vad handel med sådan kan föra med sig.
Inget fungerande styre - utökar graden av kaos, osäkerheten som vardagen innebär när man inte har någon som upprätthåller lagar och regler - för plötsligt kan du komma undan sånt som inte är accepterat annars. Den som har styrka nog eller kan manipulera andra bra nog är den som bestämmer. Och vem skulle inte vilja vara regent - nu eller den dag när landets gränser återigen öppnas?
Stängda gränser - när du blir isolerad så uppstår många problem - särskilt när du blir isolerad på en plats där du helst av allt inte vill vara. Du tvingas anpassa dig till rådande omständigheter och i desperation efter att hitta sätt att ta dig ut blir du plötsligt redo att göra nästan vad som helst.
Och när det du behöver inte finns att få tag på inom landets gränser (eller för den delen saker inom landets gränser som bara finns där inte kommer ut) kan ett intressant spel med illegal handel, mutor och annat uppstå. Dessutom finns det säkerligen intressenter i länderna utanför som vill veta vad som händer där inne, vill ha makt över landet när gränsen väl öppnas osv.
Tanken är inte att arrangemanget ska vara precis vid gränsen utan en bit in i landet (så slipper man de praktiska detaljerna med att försöka lösa en gränsvakt som inte riktigt finns och fungerar på lajvet så som den egentligen ska göra)
Inte ett myslajv - Det här arrangemanget är inte tänkt att vara ett gulligt och mysigt ett där man sitter och myser framför brasan med en hög visor och ett stop med dryck eller går runt och är snälla mot varandra. Om de nu är snälla mot dig så kan du räkna med att du kommer få betala igen det på något sätt - oavsett om du är villig att betala det priset eller inte. Tanken är att skapa en stämning där tvång, hot, förtal, manipulation och andra former av jobbiga situationer är en naturlig del. Bråkar du med fel person råkar du illa ut och kan skatta dig lycklig om de låter dig dö utan långa plågor innan... Alla ska ha minst ett ombyte för ny roll med sig eftersom alla ska vara medvetna om att deras roll riskerar att dö och därmed inte behöva stoppas från att dräpa en annan roll om det finns bra skäl och blir stämningshöjande.
Lajvprojektet och dess namn
Tanken är inte att göra ett skräcklajv men att skapa ett lajv där mys är det sista ordet som man tänker på. Det kommer att förekomma obehagliga scener, en del uppgjorda fighter och vi satsar på utökade säkerhetsregler med flera olika stoppord. Alla roller riskerar att dö om de begår misstag så ombyte för minst en ny roll kommer vara obligatoriskt.
Kom gärna med åsikter om de namn som spånats fram (eller fler förslag) så uppdaterar jag listan efterhand tills jag har hittat ett namn som känns bra och som folk gillar.
Brustna vingar
Efterskalv
Laglöst land
Saltus (hopp)
Sönderfall
Tysta Skrik
Vindens klagan
vita aeterna (livet efter detta)
Edit - listan har uppdaterats!
Nytt lajvprojekt
Helgens lajvarrangemang satte fart på arrangören i mig igen - tankarna har haft ett tag på sig att gro - jag vill ju göra ett arrangemang som är lite mer fysiskt, lite mer hårt, lite mer kallt och dystert. Inget värdshus där folk sitter och myser hela lajvet utan ett arrangemang där det är naturligt att bemöta alla med misstro, misstänksamhet. Ett lajv där fientlighet och förtryck är en del av verkligheten för alla även om det kanske inte nödvändigtvis är vardag. Jag har hittat ett sätt att göra det möjligt utan att för den delen skapa ett skräcklajv - en setting som inte riktigt är krig och inte riktigt är fred heller.
Och jag vet att jag har uppbackning av ett flertal underbara människor som har både erfarenhet där jag saknar den och vilja och engagemang. Jag vet att jag kan få de med mig om jag bara får till de övriga bitarna jag saknar. Måste se till att börja bygga hemsida så jag kan presentera projektet för områdesgruppen och få till ett datum.
Och så ska jag hitta lite folk med de kunskaper jag saknar kring det där med hemsida, forum och Wiki (Tack blodspårs-arr - ni visade mig vilken nytta en wiki gör för ett arrangemang).
Blodspår
Och även om lajvet inte alls blev som jag hade trott, utan som vanligt lite sådär jobbigt mysigt, så var det så mycket som faktiskt kändes. Folk som klarade av att få fram den där känslan av att de faktiskt var oroliga för mig och brydde sig om mitt öde, folk som med all tydlighet visade sitt förakt för den jag var och det jag förde med mig. Det är en skön känsla att komma i roll så mycket att tårar rinner av förtvivlan över patetiska saker, att man känner sig förälskad (ok jag får väl erkänna att han är snygg och gör mig nyfiken), att man saknar folk, att man oroar sig, att man skakar av ångest och skräck när man ser hemska öden - det är underbart!
Och så har jag skaffat mig ännu ett par personer som kommer våga ta av silkesvantarna nästa gång de spelar mot mig och det känns skönt. För även om jag utsattes för ett flertal hot, blev uppspöad och slutligen dog av förgiftning så var de första totalt harmlösa, det andra en uppgörelse off och det sista av misstag...
Blir det en del till i Nordrike-kampanjen så kan ni räkna med att jag åker dit och det är högst troligt att jag kommer ta mig ner till något annat RLS-arrangemang framöver för att få återse några av alla de härliga människorna.
J
Bootcamp
- "Det är klart du måste komma - jag tänkte på dig när vi började planera för det! Så när kan du?"
Jag bläddrar febrilt i min almanacka för att hitta en helg som är barnledig och ännu inte uppbokad för annan aktivitet. Efter en stunds diskuterande lyckas vi enas om helg - jag kan bara lördag-söndag för fredagen har jag lovat bort till annat men det är bara att strukturera det så det går - lördagsmorgonen blir det sovmorgon till nio då frukosten serveras så det är ju lösbart. Det går både nattbussar eller tidiga morgontåg till stockholm så det ska ju vara en enkel sak. *ler*
Stridsträning, taktiska föreläsningar, fysiskt arbete med utrustning, föreläsning om sjukvård och skador och så förstås ännu mer stridsträning. Bara tanken får mig att tänka "Ja, ja, ja!" fast jag vet att jag kommer ha ont och ha svårt att gå i flera dagar efteråt. Men det låter ju kul och jag har inga dåliga erfarenheter att koppla konceptet till (ok då, en 4 mils marsch i terräng på en friluftsdag i gymnasiet med 20 kg packning var ju inte helt roligt - men det var ju mest för att jag stukade foten halvvägs). Ibland kanske det är bra att vara kvinna och inte ha gjort militärtjänstgöring... ;-)
Och så var det den där stagefightingkursen jag och en vän diskuterat.Jag är extremt sugen - ska jobba på att se till att det blir en för 1200kr/person för en helg är helt ok i min värld. Jag känner folk som är intresserade i både stockholm och göteborg och jag har svårt att se varför det inte redan arrangeras kurser av det här slaget riktat mot folk som sysslar med lajv. Eller är det bara jag som har andra prioriteringar än de flesta?
J
Om att fyslajva
Fyslajv
1. Lajv eller lajvande med mycket fysisk ansträngning - lång vandring, hårt arbetande under lajvets gång, tröttande övningar, långa språngmarscher.
2. Ett sätt att lajva som innebär mycket fysisk kontakt med andra deltagare - oftast verkar folk syfta på olika former av mer våldsamma yttringar - slagsmål, ta folk i kragen och släpa iväg de och liknande
3. Som i en form av lajvande där saker och ting känns på riktigt och blir påtagliga rent fysiskt - man får frysa, gå hungrig, känner adrenalin som pumpar i kroppen osv.
4. Lajv som i en hög grad strävar efter att se ut som om de verkligen var på riktigt genom att fokusera mycket på det fysiska planet - rekvisita, kläder och försöka få allting som händer att se realistiskt ut.
5. En kombination av alla eller några av de ovanstående.
Och även om jag personligen överlag inte har några problem med någon av de oavanstående versionerna, och bara anser att det blir mer stämningsfullt när folk faktiskt vågar ge mig en örfil om jag förtjänat den, så förstår jag ju att det finns tiotusen och en olika situationer när saker och ting hamnar i en annan dager. Mitt i sommaren kan det ju vara ok att bli slängd i sjön - med viktiga papper i fickan, plåtrustning på eller under höst-vinter när det krävs en del för att man ska bli torr är det ju inte lika ok. Och hur långt folk vågar gå beror ju mycket på hur väl man känner varandra, vilka regler arrangemanget har och hur säker man känner sig i sin roll.
Jag vill experimentera mer med det här och hitta folk som vågar spela på delar i den här sfären också - både sådana att spela mot och med. Jag har massa tankar i huvudet på olika regelidéer för att uppmuntra det hela. Nu behöver jag bara en lajvidé för en nutida setting och sen blir det fyslajv! ;-)
Jessica
Lajv och ondska
Folks dräkter var inte de bästa - men det skiter jag faktiskt i. Folk var inte nödvändigtvis så pålästa om lajvvärlden men det rör mig inte heller i ryggen. En viss osäkerhet i agerandet och spelandet av vissa roller kan jag utan problem leva med. Men jag stör mig så vansinnigt på att alla ska springa runt och vara så äckligt snuttegulliga.
Jag vet att man måste respektera gränser och vara försiktig för att inte trampa folk på tårna. Jag är också medveten om att alla har olika gränser för hur långt man är villig att gå med fysiskt spel (jag vet - jag är knäpp som känner att något är fel när jag inte har X antal blåmärken och en hög småsår/rispor överallt när jag kommer hem) men varför måste den enda formen av ondska på lajv komma i formen av boffer eller snittningar. Vad hände med tvång, misshandel, slagsmål, förtal, lögner och manipuleranden och andra former av elakheter?
Det händer att man ser folk ta slavar och leda runt de i koppel en liten stund men utan att faktiskt behandla de som om de vore det i någon aspekt. Och när de ser andra lajvare som ser ut att vara kalla och hungriga är deras första instinkt att ge de mat och slänga över de en filt snarare än att anse att det är lajvarens eget val att spela den rollen och att de faktiskt i många aspekter får skylla sig själva om de väljer att göra det. Är det inte i viss mån vrickat när de som väljer att spela tiggare i slutändan är de som ätit mest mat på lajvet? (Jag säger inte att man ska vara omänsklig mot andra lajvare men jag har sett så många praktexempel där folk antingen velat spela misär och inte fått den upplevelse de eftersökte eller där folk medvetet dragit nytta av det för att slippa släpa packning, tält eller ta med sig mat till lajvet)
Är det verkligen så få av oss som verkligen vill uppleva känslan av att verkligen skrämma någon/bli skrämd? Känna hjärtat bulta hårt i kroppen, adrenalin som pumpar och att situationen är verklig och obehaglig i någon aspekt? Åker jag bara på helt fel lajv varenda gång? Eller måste man vara en viss typ av roll för att få möjlighet att uppleva det? Måste man avtala sånt i förväg med folk och förlora charmen av att man plötsligt bara hamnar i någon skit man inte har en aning om hur man ska ta sig ur?
Det här gäller för övrigt för alla former av intensiva känslouttryck - sorg, skuld, ångest osv - inte bara just ondska.
Tillbaka i lajv-kretsar
Många härliga bekanta ansikten att hälsa på och det möte jag oroat mig för blev inte alls jobbigt som jag fasat för att det skulle kunna bli. Så nu är jag tillbaka och planerna i huvudet är många och kreativa så det räcker och blir över. Det blir många investeringar framöver tror jag om jag ska kunna genomföra ens hälften av de.
Däremot hann det inte gå många minuter av lajvande innan jag verkligen kände att jag skulle spelat en roll med andra egenskaper eller att jag borde tagit itu med vissa frustrationer för länge, länge sen. En stöddig krigare kommer fram och flörtar uppenbart med oss och hänvisar till att han minsann kan hjälpa oss med både det ena och det andra. Första tanken igenom mitt huvud är att ge honom på nöten för att han är patetisk som tror sig kunna komma någonstans med det (IN alltså - det var uppenbart överspelat och ingen egenskap jag skulle tillskriva honom). Han tar ett hårt tag om armen för att hindra mig att gå när min syster uppenbart dissar honom och försöker få mig att gå vidare. Jag kan inte låta bli att tycka att det hade kunnat bli så mycket roligare om jag bara fått flörta tillbaka litegrann. Och någonstans där trillar mitt huvud in på helt andra tankar och går in på hur mycket hellre jag hade velat att hela situationen varit mörk och hård med våld, hårda tag, tvång, protester och Emma sliter mig därifrån innan det blir uppenbart för de andra närvarande att jag är någon annanstans i mina tankar.
Så nu är lajvsuget extremt stort och jag funderar så mycket jag bara kan på hur jag ska hitta en passande roll som ger mig den grad av tvång, fysiskt hårt spel och elände som min kropp uppenbart tycker att den borde få leva ut. Och det helst utan att behöva bli bofferoffer eller snittad på kuppen. Någon som har tips på ett lajv eller en roll som gör att man kan försäkra sig om den saken?