Uppdatering

Blogg är uppenbarligen inte min grej - jag har tusen och en saker på hjärnan och nu är det flera år sedan jag skrev något här sist. Det var en ren slump som gjorde att jag alls kom ihåg att den här existerade...

Har hänt en del sen sist och jag tänker inte ens gå in på allt som har hänt. Bara ett par axplock;

Jag är arbetslös sen ungefär ett år tillbaka efter ett fantastiskt jobb som biblioteksassistent som jag tvingades sluta eftersom de inte hade råd att ha mig kvar. Svårt att hitta något nytt såklart och få jobb som ens är i närheten av så intressanta som mitt förra var.

Efter en 3,5 år lång relation med en underbar man är jag sedan en tid singel igen med allt det innebär (dags att aktivera "hemska dejter"-bloggen igen kanske?). Praktiska saker kom emellan så det är en relation jag kommer titta tillbaka på med glädje och saknad.

Jag har hittat en hög bra träningsmål (nijmegen-marschen 2015 bl.a.) även om det fortfarande är svårt att få in träningen som en rutin i det "varannan vecka"-liv jag lever.

/busdjur

Hysterisk bok

Det finns en del böcker som verkar så dåliga att de nog nästan kan vara bra. När jag läste recensionen av den här kunde jag inte annat än skratta hysteriskt och nu måste jag nästan läsa den bara för att...

http://www.smartbitchestrashybooks.com/index.php/weblog/comments/decadent_by_shayla_black/

Disney-funderingar

Efter en lång dag med sonen hoppandes på magen över att de visar för lite "kvacka" på TV:n har jag fortsatt mina funderingar över varför Disneys figurer ser ut som de gör. Ämnet togs upp för en hög dagar sedan med en vän och jag har fortfarande inte hittat förklaringen.

Varför har Musse och Mimmi runda öron - det finns det väl inga möss som har?
Varför är Långben en talande figur när Pluto inte är det?
Varför flörtar hunden Långben med Klarabella ko?

Någon som har en aning?

Nyår

Nu är jag inne på tredje sjukveckan och hostande, snörvlande och feber avlöser varandra i en himla röra. Det finns nätter när jag vaknar och lägger mig i försvarsställning för att febern får mig att tro att jag befinner mig i krig och nätter när jag gör det för att det är det enda vettiga efter den "nära döden"-upplevelse det innebär att vakna av att man inte kan andas pga tjock näsa och hals. Nu är Victor här dessutom så vi turas om attt gråta ut i den andras knä - han över att hans stukade fot gör ont, att hans mamma inte vill ge honom några godisbilar och inte kommer rusande varje gång han ropar på henne - jag över att jag inte hittat något bra sätt att kanalisera hans överskottsenergi på och att det innebär att han tar ut sig genom att klättra, sparka och slå på mig istället och det gör ont. Hade jag varit frisk hade jag kanske haft energi nog att orka göra något åt saken men nu somnar jag i sonens säng vid nattningen innan han gör det och vaknar av att han hoppar på min mage eller slår mig i ansiktet.
Nyårsafton borde man kanske ägna åt att tänka igenom året som gått eller planera för nästa. När jag nu mår som jag gör så har jag bara en önskan inför det nya året - att jag håller mig frisk!



Inkompetenta systemutvecklare

Systemutvecklarna har flera delar i sin utbildning - de viktigaste två är praktiska kunskaper i programmering och den del som undersöker samspelet mellan människa och dator för att på bästa sätt kunna skapa system som fungerar praktiskt så som de borde.

För att få åka med på en av Birkas kryssningar måste man ha fyllt 23 år. Redan där tänker man att man nog borde lägga in något i systemet som gör att man inte kan boka en resa om någon i sällskapet inte innehar rätt ålder. Men den här regeln finns det förstås undantag från - om barn reser i när släktingars sällskap t.ex. Det som borde finnas då är en automatisk kontroll som kollar ifall alla resenärer fyllt 23 år och om de inte gjort det ställer en fråga om ifall man verkligen vill genomföra bokningen trots att alla resenärer inte uppfyller ålderskravet (med en text om vilka undantag som gäller). De som byggde Birkas bokningssystem tänkte inte på det...

Så nu har Birkas ekonomiavdelning ärendet hos sig och de beräknar att det tar ungefär en vecka för de att hantera ärendet (och sen kan det dröja ytterligare någon dag från det att de skickat pengarna tills de finns på kontot) - så om en och en halv vecka ungefär så bör pengarna vara tillbaka på kontot. Och de borde aldrig ens ha lämnat det om det bara funnits kompetenta människor som byggt bokningsssystemet...


Säg det idag - imorgon kan det vara försent!

Jag är nog ganska känd för att vara impulsiv och inte dra mig för att säga vad jag tycker. Mitt motto brukar vara att jag bör se till att säga saker idag för imorgon kan det vara försent. Under årens lopp förlorat vänner som allt för sällan fått höra hur mycket de egentligen betydde för sin omgivning och därför kan jag ibland vara nästan överdrivet flitig med att tala om för folk hur jag upplever de - att de är snygga, att de gjort något som inspirerat mig, att jag tycker om de osv.

Ibland skrämmer det folk har jag förstått - de vet inte riktigt hur de ska hantera situationen. Folk verkar tro att man som singel bara är nyfiken på sin omgivning i aspekten "potentiell partner" och det är verkligen inte fallet. Många är de av mina vänner som fått höra att jag tycker de ser bra ut, att jag tycker om de, att de gör mig nyfikna utan att jag alls har haft den typen av intresse av de. För jag kan bli nästan som förälskat sprallig när jag träffar människor som är intressanta - sådana människor som visar att de tänkt ett par varv till och inte bara skrapar på ytan av tillvaron, folk som är engagerade och brinner för sina intressen, som ställer upp och gör saker för andra, som inspirerar - Vardagshjältar!

Min erfarenhet är att folk överlag är dåliga på att visa sina vardagshjältar uppskattning för allt arbete de gör, för den tid de offrar, för den inspiration de sprider omkring sig osv. Så glöm inte att tacka dina vardagshjältar -  vänner för fester de höll, lajvarrangören för lajvet du var på, chefen för fikat denne bjöd på, läraren till kvällskursen du går osv. De kanske kommer titta underligt på dig en stund - men när de missar bussen på vägen hem, bränner maten på spisen, tittar sig i spegeln och inte känner sig nöjda med vad de ser osv. så kommer dina ord kunna göra hela skillnaden..

Tack!

Volodja

Åkte iväg på lajvet blodspår i helgen - det skulle jag kunna skriva en lång historia om men det var inte det jag tänkte sysselsätta mig med nu. I bilen på vägen dit och hem stiftade jag nämligen bekantskap med musiken ifrån det ytterst trevliga bandet Volodja. Jag hörde en låt och sen kunde jag inte låta bli att fråga - det råkar inte vara så att ni även är förtjusta i Loke? Sen tjattrades det musik och hölls allsång halva vägen...

Ett litet smakprov:
http://volodja.se/uploads/Media/mp3/Os_pa_med_dragspelet_Aljoska.mp3

Bandets hemsida:
http://www.volodja.se/

Nya leksaker

Det började med att jag svor över att min dator var ockuperad av en liten kille som bestämt hävdar att film gör sig bättre på datorn än på TV. Kanske är det charmen med att kunna knappa på tangenterna samtidigt, kunna pausa själv eller upptäcka alla de där snabbfunktionerna på datorn som jag aldrig insett riskerna med förrän han visade mig vad man kunde göra (ta bort programvara är t.ex. jätteenkelt)... Jag vet inte - men dator är det media som gäller för film och trots mina envisa försök med att hänvisa honom till TV:n så har jag inte rönt några framgångar i frågan. Barnkanaler kan slänga sig i väggen i sammanhanget - de är fullständigt meningslösa för perioder längre än fem minuter.

När min son klev in i sitt rum igårkväll så sken han upp som en sol och sen sa han:
- Ojojojojojojoj!
Sen lekte han fint på sitt rum hela kvällen - ville knappt ens sitta vid matbordet utan stal maten med sig till rummet så fort jag lämnade den utom synhåll. Han hämtade mig säkert tio gånger för att visa vilken häftig sak han har på sitt rum (jag försökte förklara att det var mamma och morfar som skaffat den men det enda svaret som kom på förklaringen var - "Min!")

Han är två år gammal och har precis fått sin egen dator!

Komplimang

Jag fick världens underbaraste komplimang idag...

Du skriker bra

*ler*

Underligt romantiskt tips

Fick ett mail ifrån sajten KramaMig.nu i mailboxen igår och den gör mig oroad över den mänskliga synen på romantik.
 
Romantiska tips
Hedra Anna Lindh den 11 september

Sidan har temat romantik, kärlek och glädje. Man kan skicka kramar, läsa kärleksdikter och allt möjligt romantiskt och sött och nästan puttesnuttigt överdrivet gulligt. Dessutom gör sidan en god gärning genom att stödja amnesty international med 10 öre/skickad kram. Man visar också tydligt att man är emot våld av alla slag.

Trots detta kan jag för allt i världen inte komma på hur det skulle kunna vara romantiskt att hedra en politiker som avled för fem år sedan. Jag förstår mycket väl de som sörjer och saknar henne och som känner att de av det skälet vill hedra henne - för hennes familj är det förstås en högst tragisk och jobbig dag även om de förhoppningsvis kan försöka göra den ljusare genom att komma ihåg allt gott hon gjorde. Men romantiskt? Knappast!

Avsikten med mailet var att informera om att man kommer donera pengar till hennes minnesfond baserat på antalet krampresentationer på sidan och antalet skickade kramar - men nog kunde man väl ha valt ett bättre sätt att uttrycka det på?

Film jag vill se

http://aids.unicef.se/

Det är nu ganska länge sen jag såg reklamsnutten på tv men den fick mig att fundera redan då. Jag känner verkligen att jag vill se filmen!


Den trespråkiga generationen

Jag minns den svårighet med vilken jag gjorde mina första försök att uttala engelska ord i skolan. Jag minns också min fascination med vilken jag lyssnade på min yngsta bror (14 år yngre) när han redan innan skolåldern yttrade sina.
Idag matas barnen med en mix av svenska och engelska redan bland barnprogram riktade mot 2-4åringar. Och i media talar man om den tvåspråkiga generationen. Samt om språkets förfall - hur förvirrade de unga blir när man mixar två språk - att de kommer tappa fotfästet om sitt eget modersmål. Man känner sig tvingad att lägga fram förslag till nya språklagar som tvingar folk att använda tolk om det erbjuds - för i sverige är svenskan nationalspråket och ve den politiker som väljer att istället använda sin engelska. Det vore ju synd om våra beslutsfattare såg till att upprätthålla det språk på vilket viktiga handelsavtal/lagförslag/propositioner/EU-handlingar osv skrivs. Om de faktiskt klarar av att sätta sig in i de frågor som de ska rösta i osv. Då är det ju så mycket bättre att göra de beroende av tolkar och översättare - precis som den unga generationen får förlita sig på rättstavningsprogrammen i datorn. Inte som en annan som fick öva och öva för att försöka lära sig se och förstå när ord och meningar är felbyggda.
Rubriken säger ju trespråkig så nu börjar ni säkert fundera lite. Vilket språk kan hon mena som det tredje? Kroppsspråket? Dessvärre inte - vi kan uttrycka allt för få saker med hjälp av kroppsspråket idag.
Det språk jag tänker på är förstås ikoniskan. Det språk som de flesta seende kan men inte riktigt vet hur de lärt sig. Det jag talar om är det här:




Utan att ens reflektera över det har det krypit in i vårt medvetande och kunnande. Alla som pluggat körkortsteori minns ändlösa studier av trafikmärken. Men det slutar inte där - det finns överallt; På maskinerna i ditt hem (eller kontrollerna till de), på tvättråden till dina kläder, på maten i dina skåp, i din bil osv. Du funderar inte ens över hur on-knappen ser ut på din tv längre - det går nästan instinktivt. Hur många hundra ikoner kan du?

(Mer om ikoniskan och språklagsförslaget hittar du i nr 3 av språktidningen - juni 2008. www.språktidningen.se


1984

Vi är snart där! Det känns som att det inte är långt kvar innan vi lever i ett samhälle som det som beskrivs i George Orwells bok 1984. Ett samhälle med nästan konstant övervakning - där dina åsikter och tankar är farliga - oavsett om du gör något av de eller inte.

Temat har följts upp flertalet gånger - det finns mängder med varianter i scifi-filmer som hamnar på topplistorna. Jag längtar verkligen efter att få se en bra filmatisering av den här boken! Man gjorde ett försök 1956, ett 1984 men ingen av de fångade känslan. En ny version är under inspelning med beräknad premiär under 2009. Jag bara hoppas att den på ett bra sätt kan fånga den där känslan man får när man läser boken.

Citat från boken:
"April the 4th, 1984. To the past, or to the future. To an age when thought is free. From the Age of Big Brother, from the Age of the Thought Police, from a dead man... greetings."

Har du inte läst den än? Gör det!

Lyssna på film

Det finns pampiga filmer som fångar dig med sin scenografi och sin fantastiska handling så att du sitter klistrad framför dem. Sen finns det de där som du börjar se och efter tio minuter så börjar det klia lite i benen på dig. Det skulle kännas rätt skönt att röra lite på sig, kanske hämta något i köket, kanske sortera tvätten, kanske t.o.m. ta itu med disken. Filmen är egentligen inte dålig och du kan ju tänka dig att se klart den - den har bara inte fångat din blick. Då är lyssna på film ett bra alternativ.

Det började med tv-serier - man känner karaktärerna väl och känner till det mesta av hur de beter sig och agerar. Egentligen vill man ju bara veta hur det går - att faktiskt se varenda sekund av det är inte så viktigt. Och man inser plötsligt hur tidseffektiv man blir om man kan sortera tvätten framför filmen (trots allt lyssnar man ju och kan kika när det låter spännande) eller gå igenom posthögen eller leta middagsrecept, skriva shoppinglista osv. Efter ett tag inser man att man ofta kan springa runt i halva lägenheten och pyssla med diverse och ändå fortsätta höra filmen och ha ett nästan lika stort utbyte av den. Dokumentärer är också väldigt lätta att lyssna på - nästan som att lyssna på en talbok som berättar om allt möjligt man kan tänkas vilja veta.

Jag tänkte mig att talböcker borde kunna vara ett bra alternativ eftersom det var så trevligt att lyssna på lite underhållning samtidigt som man gör annat. Men jag konstaterade snabbt att talböckerna nte är uppbyggda på samma sätt. Med ett fåtal undantag så saknar de ljudeffekter, de saknar nyanseran av flertalet olika röster, berättarstilen är oftast en annan osv.

Mitt nästa försök blev att undersöka utbudet av radioteater - där borde man ju kunna få fram samma effekt som att lyssna på film. Och det gör man även om radioteater erbjuder ett högst blygsamt utbud i sammanhanget. Så jag får återgå till att lyssna på film och njuta av privilegiet att faktiskt kunna titta på den om den skulle gripa mig. Idag träffade jag ytterligare en som förstått fördelarna med att lyssna på en film så kanske är det dags att bjuda in folk att lyssna på en film med mig någon kväll?!?


Frisyr

Det blev kort - kortare än jag hade önskat. Det blev något jag inte ens kan definiera som en frisyr för den styling hon gav mig när jag var där fick mig se ut som tio år äldre än jag är. Och jag känner mig ju inte ens så gammal som jag är så det kändes helt fel.
Idag blev det lite mer avslappnat men jag är ändå inte nöjd...

Så nu får jag fundera lite och se om jag kan göra något skoj för att få det att kännas lite mera jag.

Frisyr

Facebook - hjärnbefriad sysselsättning

Efter att ha tillbringat närmare en och en halv vecka med att svänga mellan snorig, hostig, grötig i huvudet, desorienterad, supertrött och dålig i magen börjar läget nu stabilisera sig. Jag har inte sovit mer än kanske 12 h det senaste dygnet och jag har inte haft feberfrossa en enda gång. Den konstanta tröttheten sitter dock fortfarande i så jag har letat efter lite lagom hjärnbefriade saker att sysselsätta mig med.

Film och tv-serier tänkte jag först men insåg att jag fick svårt att koncentrera mig några längre stunder och tappade bort mig i handlingen. Jag fann förvisso en del behållning i att se den skojfriska Lars-Åke Wilhelmsson som Babsan i "Du är vad du äter men mer komplicerade saker än så vill min kropp helt uppenbart inte vara med om.

Så vad gör man då - ska inte anstränga sig en massa fysiskt utan ta det lugnt är ordinationen. Lösningen på problemet blev Facebook. Som så många andra communitys så är det en typisk plats för folk att hänga på när de har tråkigt. Att den dessutom begåvats med skapare av tusentals hjärnbefriade applikationer gör den alldeles ypperlig. För utan att behöva anstränga dig tankemässigt kan du nu enkelt och lätt köpa dina vänner, skicka dem hjärtan och fåniga små nallar, leta påskägg på folks profiler, skänka de virtuella pengar och varor osv. Inga problem att sysselsätta sig och du får dig ett gott skratt på samma gång - för ibland undrar man verkligen vad folk tänker med när de lägger till alla dessa bizarra små applikationer. Vem är de egentligen gjorda för? Jag vet - de är gjorda för folk som liksom jag ligger hemma sjuka, har toktråkigt och inte kan hitta något bättre att sysselsätta sig med...

Välkommen till min nya blogg!

Jag tänkte det var dags att ta itu med verkligheten och dela med mig av mina reflektioner kring saker, fenomen och annat som jag stöter på i min vardag.

RSS 2.0