Den trespråkiga generationen
Jag minns den svårighet med vilken jag gjorde mina första försök att uttala engelska ord i skolan. Jag minns också min fascination med vilken jag lyssnade på min yngsta bror (14 år yngre) när han redan innan skolåldern yttrade sina.
Idag matas barnen med en mix av svenska och engelska redan bland barnprogram riktade mot 2-4åringar. Och i media talar man om den tvåspråkiga generationen. Samt om språkets förfall - hur förvirrade de unga blir när man mixar två språk - att de kommer tappa fotfästet om sitt eget modersmål. Man känner sig tvingad att lägga fram förslag till nya språklagar som tvingar folk att använda tolk om det erbjuds - för i sverige är svenskan nationalspråket och ve den politiker som väljer att istället använda sin engelska. Det vore ju synd om våra beslutsfattare såg till att upprätthålla det språk på vilket viktiga handelsavtal/lagförslag/propositioner/EU-handlingar osv skrivs. Om de faktiskt klarar av att sätta sig in i de frågor som de ska rösta i osv. Då är det ju så mycket bättre att göra de beroende av tolkar och översättare - precis som den unga generationen får förlita sig på rättstavningsprogrammen i datorn. Inte som en annan som fick öva och öva för att försöka lära sig se och förstå när ord och meningar är felbyggda.
Rubriken säger ju trespråkig så nu börjar ni säkert fundera lite. Vilket språk kan hon mena som det tredje? Kroppsspråket? Dessvärre inte - vi kan uttrycka allt för få saker med hjälp av kroppsspråket idag.
Det språk jag tänker på är förstås ikoniskan. Det språk som de flesta seende kan men inte riktigt vet hur de lärt sig. Det jag talar om är det här:
Idag matas barnen med en mix av svenska och engelska redan bland barnprogram riktade mot 2-4åringar. Och i media talar man om den tvåspråkiga generationen. Samt om språkets förfall - hur förvirrade de unga blir när man mixar två språk - att de kommer tappa fotfästet om sitt eget modersmål. Man känner sig tvingad att lägga fram förslag till nya språklagar som tvingar folk att använda tolk om det erbjuds - för i sverige är svenskan nationalspråket och ve den politiker som väljer att istället använda sin engelska. Det vore ju synd om våra beslutsfattare såg till att upprätthålla det språk på vilket viktiga handelsavtal/lagförslag/propositioner/EU-handlingar osv skrivs. Om de faktiskt klarar av att sätta sig in i de frågor som de ska rösta i osv. Då är det ju så mycket bättre att göra de beroende av tolkar och översättare - precis som den unga generationen får förlita sig på rättstavningsprogrammen i datorn. Inte som en annan som fick öva och öva för att försöka lära sig se och förstå när ord och meningar är felbyggda.
Rubriken säger ju trespråkig så nu börjar ni säkert fundera lite. Vilket språk kan hon mena som det tredje? Kroppsspråket? Dessvärre inte - vi kan uttrycka allt för få saker med hjälp av kroppsspråket idag.
Det språk jag tänker på är förstås ikoniskan. Det språk som de flesta seende kan men inte riktigt vet hur de lärt sig. Det jag talar om är det här:
Utan att ens reflektera över det har det krypit in i vårt medvetande och kunnande. Alla som pluggat körkortsteori minns ändlösa studier av trafikmärken. Men det slutar inte där - det finns överallt; På maskinerna i ditt hem (eller kontrollerna till de), på tvättråden till dina kläder, på maten i dina skåp, i din bil osv. Du funderar inte ens över hur on-knappen ser ut på din tv längre - det går nästan instinktivt. Hur många hundra ikoner kan du?
(Mer om ikoniskan och språklagsförslaget hittar du i nr 3 av språktidningen - juni 2008. www.språktidningen.se
Kommentarer
Trackback
