Blodspår
Hemma igen från ännu ett lajv och hjärnan är på högvarv. Återigen har man träffat en hög med fantastiska individer - både IN och OFF. Jag vill krama om de allihop och flytta hit de så att de alltid är här hos mig och inte utspridda över landet. För man saknar de så förbenat och längtar tillbaka till allt det där som blev och allt det där som hade kunnat bli.
Och även om lajvet inte alls blev som jag hade trott, utan som vanligt lite sådär jobbigt mysigt, så var det så mycket som faktiskt kändes. Folk som klarade av att få fram den där känslan av att de faktiskt var oroliga för mig och brydde sig om mitt öde, folk som med all tydlighet visade sitt förakt för den jag var och det jag förde med mig. Det är en skön känsla att komma i roll så mycket att tårar rinner av förtvivlan över patetiska saker, att man känner sig förälskad (ok jag får väl erkänna att han är snygg och gör mig nyfiken), att man saknar folk, att man oroar sig, att man skakar av ångest och skräck när man ser hemska öden - det är underbart!
Och så har jag skaffat mig ännu ett par personer som kommer våga ta av silkesvantarna nästa gång de spelar mot mig och det känns skönt. För även om jag utsattes för ett flertal hot, blev uppspöad och slutligen dog av förgiftning så var de första totalt harmlösa, det andra en uppgörelse off och det sista av misstag...
Blir det en del till i Nordrike-kampanjen så kan ni räkna med att jag åker dit och det är högst troligt att jag kommer ta mig ner till något annat RLS-arrangemang framöver för att få återse några av alla de härliga människorna.
J
Och även om lajvet inte alls blev som jag hade trott, utan som vanligt lite sådär jobbigt mysigt, så var det så mycket som faktiskt kändes. Folk som klarade av att få fram den där känslan av att de faktiskt var oroliga för mig och brydde sig om mitt öde, folk som med all tydlighet visade sitt förakt för den jag var och det jag förde med mig. Det är en skön känsla att komma i roll så mycket att tårar rinner av förtvivlan över patetiska saker, att man känner sig förälskad (ok jag får väl erkänna att han är snygg och gör mig nyfiken), att man saknar folk, att man oroar sig, att man skakar av ångest och skräck när man ser hemska öden - det är underbart!
Och så har jag skaffat mig ännu ett par personer som kommer våga ta av silkesvantarna nästa gång de spelar mot mig och det känns skönt. För även om jag utsattes för ett flertal hot, blev uppspöad och slutligen dog av förgiftning så var de första totalt harmlösa, det andra en uppgörelse off och det sista av misstag...
Blir det en del till i Nordrike-kampanjen så kan ni räkna med att jag åker dit och det är högst troligt att jag kommer ta mig ner till något annat RLS-arrangemang framöver för att få återse några av alla de härliga människorna.
J
Kommentarer
Trackback
