Reflektioner ifrån busdjuret

Jag är nog ganska känd för att vara impulsiv och inte dra mig för att säga vad jag tycker. Mitt motto brukar vara att jag bör se till att säga saker idag för imorgon kan det vara försent. Under årens lopp förlorat vänner som allt för sällan fått höra hur mycket de egentligen betydde för sin omgivning och därför kan jag ibland vara nästan överdrivet flitig med att tala om för folk hur jag upplever de - att de är snygga, att de gjort något som inspirerat mig, att jag tycker om de osv.

Ibland skrämmer det folk har jag förstått - de vet inte riktigt hur de ska hantera situationen. Folk verkar tro att man som singel bara är nyfiken på sin omgivning i aspekten "potentiell partner" och det är verkligen inte fallet. Många är de av mina vänner som fått höra att jag tycker de ser bra ut, att jag tycker om de, att de gör mig nyfikna utan att jag alls har haft den typen av intresse av de. För jag kan bli nästan som förälskat sprallig när jag träffar människor som är intressanta - sådana människor som visar att de tänkt ett par varv till och inte bara skrapar på ytan av tillvaron, folk som är engagerade och brinner för sina intressen, som ställer upp och gör saker för andra, som inspirerar - Vardagshjältar!

Min erfarenhet är att folk överlag är dåliga på att visa sina vardagshjältar uppskattning för allt arbete de gör, för den tid de offrar, för den inspiration de sprider omkring sig osv. Så glöm inte att tacka dina vardagshjältar -  vänner för fester de höll, lajvarrangören för lajvet du var på, chefen för fikat denne bjöd på, läraren till kvällskursen du går osv. De kanske kommer titta underligt på dig en stund - men när de missar bussen på vägen hem, bränner maten på spisen, tittar sig i spegeln och inte känner sig nöjda med vad de ser osv. så kommer dina ord kunna göra hela skillnaden..

Tack!