Blåslagen och öm
Igårkväll hade man möjlighet att se mig i gambeson, hjälm och med antingen sköld och svärd eller med ett spjut i handen. För lajvare är det överlag inget konstigt egentligen - men när det gäller mig är det en ovanlig syn. Jag brukar inte spela väpnade roller alls och under mina 16 år inom hobbyn har jag aldrig ägnat mig åt någon form av vettig träning i hantering av vapen. Istället har de vapenbärande roller jag haft fått bära de som avskräckande rekvisita och ha attityd nog att pusha folk att inte testa huruvida de kan användas bra eller inte. Och de gånger jag tvingats göra det har jag mer eller mindre gjort bort mig med avsikt och lagt mig omedelbart.
Idag sitter jag här med en rejäl träningsvärk, ett blått knä och en ömmande handrygg och känner mig rätt nöjd med livet. För träningen med järnsparvarna igår var mycket lärorik och jag kom därifrån med en känsla av att jag även om jag ligger efter resten av gruppen faktiskt kommer kunna lära mig att slåss säkert med ett iaf. Jag tränade en del kampsport när jag var yngre och har slagits en del under perioder så fysisk strid och brottning har jag aldrig upplevt som omöjligt men just strid med vapen har aldrig känts som min grej. Jag har närt tanken om att jag aldrig skulle kunna lära mig men efter gårdagen så känns det som att jag tänkt om. För det var ju roligt...
Tankar, funderingar och idéer kring lajvet, upplägg, plottidéer, story och namn flödar också. Dels från folk jag möter, folk som läser om det och så i mitt eget huvud. Det är verkligen jättekul att se hur engagerade folk blivit och jag är tacksam över den värdefulla feedback som det innebär. Det kommer bli en lång tacklista...
J
