Lajv och ondska
Folks dräkter var inte de bästa - men det skiter jag faktiskt i. Folk var inte nödvändigtvis så pålästa om lajvvärlden men det rör mig inte heller i ryggen. En viss osäkerhet i agerandet och spelandet av vissa roller kan jag utan problem leva med. Men jag stör mig så vansinnigt på att alla ska springa runt och vara så äckligt snuttegulliga.
Jag vet att man måste respektera gränser och vara försiktig för att inte trampa folk på tårna. Jag är också medveten om att alla har olika gränser för hur långt man är villig att gå med fysiskt spel (jag vet - jag är knäpp som känner att något är fel när jag inte har X antal blåmärken och en hög småsår/rispor överallt när jag kommer hem) men varför måste den enda formen av ondska på lajv komma i formen av boffer eller snittningar. Vad hände med tvång, misshandel, slagsmål, förtal, lögner och manipuleranden och andra former av elakheter?
Det händer att man ser folk ta slavar och leda runt de i koppel en liten stund men utan att faktiskt behandla de som om de vore det i någon aspekt. Och när de ser andra lajvare som ser ut att vara kalla och hungriga är deras första instinkt att ge de mat och slänga över de en filt snarare än att anse att det är lajvarens eget val att spela den rollen och att de faktiskt i många aspekter får skylla sig själva om de väljer att göra det. Är det inte i viss mån vrickat när de som väljer att spela tiggare i slutändan är de som ätit mest mat på lajvet? (Jag säger inte att man ska vara omänsklig mot andra lajvare men jag har sett så många praktexempel där folk antingen velat spela misär och inte fått den upplevelse de eftersökte eller där folk medvetet dragit nytta av det för att slippa släpa packning, tält eller ta med sig mat till lajvet)
Är det verkligen så få av oss som verkligen vill uppleva känslan av att verkligen skrämma någon/bli skrämd? Känna hjärtat bulta hårt i kroppen, adrenalin som pumpar och att situationen är verklig och obehaglig i någon aspekt? Åker jag bara på helt fel lajv varenda gång? Eller måste man vara en viss typ av roll för att få möjlighet att uppleva det? Måste man avtala sånt i förväg med folk och förlora charmen av att man plötsligt bara hamnar i någon skit man inte har en aning om hur man ska ta sig ur?
Det här gäller för övrigt för alla former av intensiva känslouttryck - sorg, skuld, ångest osv - inte bara just ondska.
Jag håller fullständigt med dig! Lajvare är alldeles för snälla vid varandra in-lajv. Agerande ska få konsekvenser!
Tack så mycket :) Anders råkade få se där man ändrar till bloggen igår, alltså koder hit och dit och han vart jättesugen på att ändra min blogg så vi får väl se hur länge den är så här fin som jag vill ha den :)
Jobbigt att folk inte är lika seriösa som dig när ni åker iväg så där. Tråkigt när det inte blir riktigt som man vill ha det.
För min del tror jag att jag arrangerat för mycket. Jag tänker inte som en lajvare, jag tänker som en arrangör... och som arrangör är man ju alltför van vid att folk inte alls kan ta hand om sig själva. Att de inte äter, dricker eller sover ordentligt på lajv. Så då kommer arrangörs/mammakänslorna och man börjar dona omkring med folks välmående helt automagiskt. Det skall bli mycket spännande att sluta med det, och jag ser Blodspår som min avvänjningskur (jag får dalta med min familj, men inte någon annan. Yay!)
Du skall åka på I fiendens land och händer samt Intill Döden nästa år, det ser jag.
