Reflektioner ifrån busdjuret

Det började med att jag svor över att min dator var ockuperad av en liten kille som bestämt hävdar att film gör sig bättre på datorn än på TV. Kanske är det charmen med att kunna knappa på tangenterna samtidigt, kunna pausa själv eller upptäcka alla de där snabbfunktionerna på datorn som jag aldrig insett riskerna med förrän han visade mig vad man kunde göra (ta bort programvara är t.ex. jätteenkelt)... Jag vet inte - men dator är det media som gäller för film och trots mina envisa försök med att hänvisa honom till TV:n så har jag inte rönt några framgångar i frågan. Barnkanaler kan slänga sig i väggen i sammanhanget - de är fullständigt meningslösa för perioder längre än fem minuter.

När min son klev in i sitt rum igårkväll så sken han upp som en sol och sen sa han:
- Ojojojojojojoj!
Sen lekte han fint på sitt rum hela kvällen - ville knappt ens sitta vid matbordet utan stal maten med sig till rummet så fort jag lämnade den utom synhåll. Han hämtade mig säkert tio gånger för att visa vilken häftig sak han har på sitt rum (jag försökte förklara att det var mamma och morfar som skaffat den men det enda svaret som kom på förklaringen var - "Min!")

Han är två år gammal och har precis fått sin egen dator!