Om att fyslajva
Fyslajv
1. Lajv eller lajvande med mycket fysisk ansträngning - lång vandring, hårt arbetande under lajvets gång, tröttande övningar, långa språngmarscher.
2. Ett sätt att lajva som innebär mycket fysisk kontakt med andra deltagare - oftast verkar folk syfta på olika former av mer våldsamma yttringar - slagsmål, ta folk i kragen och släpa iväg de och liknande
3. Som i en form av lajvande där saker och ting känns på riktigt och blir påtagliga rent fysiskt - man får frysa, gå hungrig, känner adrenalin som pumpar i kroppen osv.
4. Lajv som i en hög grad strävar efter att se ut som om de verkligen var på riktigt genom att fokusera mycket på det fysiska planet - rekvisita, kläder och försöka få allting som händer att se realistiskt ut.
5. En kombination av alla eller några av de ovanstående.
Och även om jag personligen överlag inte har några problem med någon av de oavanstående versionerna, och bara anser att det blir mer stämningsfullt när folk faktiskt vågar ge mig en örfil om jag förtjänat den, så förstår jag ju att det finns tiotusen och en olika situationer när saker och ting hamnar i en annan dager. Mitt i sommaren kan det ju vara ok att bli slängd i sjön - med viktiga papper i fickan, plåtrustning på eller under höst-vinter när det krävs en del för att man ska bli torr är det ju inte lika ok. Och hur långt folk vågar gå beror ju mycket på hur väl man känner varandra, vilka regler arrangemanget har och hur säker man känner sig i sin roll.
Jag vill experimentera mer med det här och hitta folk som vågar spela på delar i den här sfären också - både sådana att spela mot och med. Jag har massa tankar i huvudet på olika regelidéer för att uppmuntra det hela. Nu behöver jag bara en lajvidé för en nutida setting och sen blir det fyslajv! ;-)
Jessica
När jag hör termen "fyslajv" så tänker jag just på agerandet mot andra lajvare. Om huruvida man får slita tag i, hålla fast, knuffa, kladda osv. Hur man skall förhålla sig till det är däremot en svår knivsegg att balansera på. Några av de bästa lajvminnena jag har är de som efterlämnat stora blåmärken och skrapsår, men samtidigt uppskattade jag inte när ett par orcher släpade ut mig i skogen och började ta mig på tuttarna. I och för sig var det inte handlingen i sig som störde mig särskilt mycket, utan faktumet att de först försökte släpa ut min tolvåriga lillasyster... Personligen tycker jag att knuffar, spotta framför någon (men inte på någon, det är ändå mer förolämpande att spotta framför någon), att hålla fast, släpa omkring folk och välta folk är fullkomligt okej. En klapp i rumpan har ingen heller dött av. Men som sagt, det är en svår gräns...
