Raketer och smällare
Timmarna efter det stora slaget - det var lite så det kändes när jag under förmiddagen tog mig en tur ut för att besöka affären. Marken är täckt av rester efter de explosioner som skrämde skiten ur djur, småbarn och mig under natten. Ljusspel på himlen för tusentals kronor som lämnar mängder med skräp efter sig - både på luften och på marken. Jag kan inte låta bli att undra vilka de är - de där människorna som lägger pengar på miljöförstöring, som låter hundralapparna brinna på himlen med alla de risker de medför för sin omgivning - känner jag några? Finns det några sådana jag kallar för vänner?
Säkerheten är extremt viktig i det här sammanhanget också. För ett år sedan skällde jag ut min granne efter noter för att hon lät sina ungar jaga raketer som de roade sig med att skjuta inne på gården. Det var också ett år sedan jag såg några småkillar på en skolgård som kastade sådana där små raketer, såg en som flög rätt in mellan benen på en liten tjej - den for tack och lov en liten bit till innan den small. Ungarna skrattade omedvetna om de konsekvenser som blivit om den inte gjort det.
Idag såg jag på håll några ungar som roade sig med att kasta sådana där på gångbanan - mitt bland folk. Två tankar går igenom huvudet - den ena att jag borde ge ungarna en rejäl utskällning och den andra är fly - för jag vill inte passera på den vägen med min son. Det slutar förstås med att jag tar en annan väg - för hur bra kan man skälla på någon samtidigt som man håller för öronen, gråter och försöker passera med barnvagnen så snabbt som möjligt?
I vissa avseenden är staden verkligen en hemsk plats att bo på, det här är en av dem. En pappa med son var ute på vår gård häromdagen. Han slängde smällarna mot sonen som skrattande sprang undan. Sedan lade de raketer på marken och skickade in mot lekparken... och ingen gör någonting? Fattar inte varför inte snuten i alla fall skickar runt en patrullbil under de månader det här håller på och statuerar lite exempel. Lyckligtvis är min hund så döv nu att han inte reagerar längre, men förra året vägrade han gå ut ett bra tag och man fick bära ut den vettskrämda stackaren.
