Dag 11 - Dagarna rusar

Dagarna rusar iväg och jag har svårt att greppa hur fort tiden går. Trots det känns det som att jag kommit till rätta med den "nyare" tillvaron. Läsk är ersatt med kolsyrat vatten och de där onyttigheterna jag hade en tendens att tugga på i tid och otid har istället bytts mot frukt och bär utan att jag egentligen saknar de. Men visst känns det besvärligt att behöva säga nej - känner mig nästintill otacksam. Värst är förstås sonen som förstås kramar på mamma och tycker att hon kan ta åtminstone en liten chokladbit... Kan summera träningen till tre gånger förra veckan - en gång gym och två gånger på egen hand. Det tänkta joggingturen i helgen byttes mot en promenad om 2.5h timme istället och jag tror kroppen kände av det mer än den skulle gjort av en kort joggingrunda där jag inte orkat springa många meter. Känns skönt med regelbunden träningsvärk i kroppen - då vet man att man gjort något. Desto svårare att upprätthålla en sådan träning under barnveckorna... Jag var in till Xtravaganzas lokaler och tränade i onsdags iallafall. Egentligen skulle jag förstås också deltagit i gruppträffen då men utan barnvakt skulle det bli ohållbart. Så istället bokade den vänliga tjejen bakom disken in mig på en individuell träff med min coach på måndag för att ta igen det jag missade och checka av läget. Trevligt att de tar sig tiden att uppdatera en när man missar saken. Klart ett plus i kanten! Måndag är det vägning igen. Jag har tjuvkikat lite på vågen hemma fast man egentligen bara ska väga sig varannan vecka och det verkar som jag åtminstone har gått och blivit tvåsiffrig under den här perioden. Vi får väl se hur det gått efter helgen - vägning måndag gör en ju mer motiverad att hålla igen på midsommar-maten. Det ska firas födelsedagar under helgen också så risken finns ju att det skenar iväg... Men det är ju tankemönstren som spökar så jag ser det som en bra invänjning inför kost-omläggningen på måndag när jag startar upp Xtravaganzas halvfartsprogram och minskar på kalori-intaget i den vanliga maten också och inte bara skär bort det värsta. Trevlig midsommar på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0